Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befarade, att nya tullar kunde komma att besvära handeln i Östersjöhamnarna. Deremot föreslog han ett förbund mellan alla de protestantiska makterna, riktadt mot Österrike, Spanien, Polen och Carl Stuart, i hvilket förbund äfven Frankrike borde inbjudas att deltaga. Bonde anmärkte, att bland så många bundsförvandter skulle ingenting kunna hållas hemligt och hvarje tillfälle att uträtta något gå förloradt, innan de förberedande underhandlingarna hunno afslutas. Sverige skulle också, i händelse ett sådant förbund inginges, nödgas rusta sig mot Österrike, hvarföre Bonde föreslog, att förbundet i stället borde ingås emellan England och Sverige mot alla, som störde westfaliska freden, då syftningen blefve densamma – upprätthållandet af protestantismen. Häruppå ville åter Cromwell icke ingå, utan medgaf för tillfället endast, att 2,000 skottar skulle få värfvas för svensk räkning, samt förbehöll sig att närmare få taga i öfvervägande de öfriga föreslagna punkterna.
Slutet blef att efter många underhandlingar och lång väntan ett fördrag ändtligen ingicks den 17 Juli 1656, hvarigenom blef öfverenskommet, att båda makterna skulle få anställa värfningar inom hvarandras område och den, i hvars land värfningen skedde, bestämma antalet af det manskap, som finge värfvas; att dessa trupper ej finge användas mot deras fäderneslands bundsförvandter; att de varor, hvilka den ena staten ej finge föra till den andras fiender, inskränktes till vapen, rustningar, ammunition och krigsskepp; att öfverskeppning af manskap och hästar till fördel för det andra landets fiender likaledes vore förbjudet; att invånarne i det ena landet ej finge hjelpa det andras fiender med försäljning af deras skepp m. m., men att det ej var dem förmenadt att segla till alla icke blokerade hamnar; att fartyg eller varor, hvilka den ena maktens fiender uppbragt, ej finge försäljas i den andras hamnar; att den ena maktens krigsfartyg finge ankra i den andras hamnar, så framt fartygens antal ej öfverstege sex, i hvilket fall antalet skulle gifvas tillkänna två månader förut; att inom sex månader skulle undersökning hållas om det skadestånd, svenska undersåtar egde fordra för svensk egendom, uppbragt af engelsmän under sista kriget mot Holland, hvilket skadestånd borde inom en månad derefter vara godtgjordt; att engelsmännen bibehöllo samma friheter som förut i handeln på Preussen och Polen; att, om en svensk undersåte uppvisade särskild rekommendationsskrifvelse från sin konung för handel på Amerika, ville protektorn förunna honom enskild handelsfrihet, så vidt engelska republikens ställning det medgåfve; att svenskar finge idka fiske vid Englands och Skottlands kuster, utan alla utgifter, så framt de härmed sysselsatta farkosters antal ej öfverstege ett tusende, samt att allt hvad i detta fördrag var stadgadt rörande krigskontraband ej vore gällande, så framt icke Sveriges konung utfäste sig att under då pågående krig mellan England och Spanien låta tjära, hampa, tågvirke, segel och mastträd äfven räknas bland förbudna varor.
I afseende å handelsförhållandena hade sålunda svenska regeringens önskningar blifvit hufvudsakligen
bifallna, men något närmare politiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
