Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbund hade ej kunnat tillvägabringas. Bonde klagade öfver, att fördragets afslutande mycket fördröjdes deraf, att engelska kansliet begagnade en viss John Milton att uppsätta på latin författade afhandlingar, emedan han, efter Meadowes resa till Danmark, var den ende inom detta kansli, som kunde latin, men hade i det närmaste blifvit blind och kunde derföre arbeta endast mycket långsamt. Denne »en viss John Milton» var den sedermera verldsberömde skalden, som på detta sätt kom i beröring med de svenska angelägenheterna.
Vid hemkomsten fick Christer Bonde, till bevis på konungens tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå han utfört sitt uppdrag, gåfvobref å några gods i Preussen samt befordrades tillika till president i kommerskollegium. Följande året, 1657, ledde han å konungens vägnar, vid landskapsmötet med ständerna i Vestmanland, Nerike och Vermland, underhandlingarna om ytterligare medel för krigets förande, och 1658 erhöll han konungens uppdrag att taga närmare kännedom om tillståndet inom de i roskildska freden till Sverige afträdda landskapen samt föreslå åtgärder för handelns och näringarnas befordrande derstädes. Följden af detta uppdrag blef det här ofvan anförda utförliga och särdeles sakrika betänkandet, som utgör en hufvudkälla för kännedomen om dåvarande förhållanden i Halland, Skåne och Bleking samt äfven i afseende å sjelfva framställningssättet utmärker sig genom en reda deri och en renhet i språket, som äro högst sällsynta i öfriga statshandlingar från den tiden.
Sedan krig å nyo utbrutit mot Danmark, kallades Christer Bonde till konungen på Seland och erhöll af honom åtskilliga vigtiga uppdrag, slutligen äfven att börja nya underhandlingar med England, men under tillredelserna till sin afresa föll han i en hetsig feber och afled i Helsingör den 9 Maj 1659 samt begrofs den 15 Januari 1660 i Gustavi kyrka i Göteborg, der dåvarande superintendenten, sedermera biskopen i Göteborg, Zacharias Klingius, år 1666 adlad med pamnet Klingenstjerna, höll öfver honom en likpredikan, i hvilken framhållas Christer Bondes många förtjenster – hans gudsfruktan, klokhet, rättrådighet, redbarhet och oförtrutna arbetsamhet. Från ungdomen hade han fört en dagbok, i hvilken han ända till sin sista sjukdom antecknat hvad han upplefvat under sina resor, sin tjenstutöfning och sina förrättningar.
Christer Bonde var två gånger gift, först 1643, med Ebba Leijonhufvud, en dotter till landshöfdingen, friherre Gustaf Leijonhufvud, samt, efter hennes död 1651, med drottning Christinas hofjungfru Elsa Cruus, dotter till landshöfdingen Jesper Cruus af Edeby. Han öfverlefdes af två söner och två döttrar, men denna friherrliga gren af Bonde-ätten utdog redan 1712 med hans son Christer, assessor i Svea hofrätt och lagman i Vermland.
Carl Soop, friherre till Limingo, herre till Nygård och stora Staby, var son till riksrådet friherre Matthias Soop, hvilken vi omtalat bland rådsledamöterne under Christinas minderårighet. Sonen föddes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
