Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att återfå all sin förut inom Danmark innehafda egendom så i löst som fast, jemte tillräcklig skadeersättning för lidna förluster samt rättighet att med hustru och barn vistas hvar som helst inom Danmark och der komma i oförminskadt åtnjutande af förut innehafd värdighet och andra förmåner. Efter freden erhöll han såsom belöning för sina mot Sverige visade tjenster Herrevads kloster, med dertill hörande socknar i Skåne, och 200 skeppund koppar samt något senare förläning af hela grefskapet Sölvesborg.
Han borde nu funnit sig tillfredsstäld, å ena sidan med den tagna hämden, å den andra med de belöningar han erhållit; men han fick snart röna förrädares vanliga öde att misstros äfven af den, han gagnat med sitt förräderi, och att icke användas längre än han behöfdes. Efter roskildska freden hade Carl Gustaf, troligen till följd af några i Danmark erhållna uppgifter om mannen, visat honom en viss kallsinnighet och icke användt honom under de senare underhandlingarna med Danmark mellan det första och det andra kriget. Genast var ock Ulfeldt färdig att kasta om och inlät sig i den här ofvan omnämnda sammansvärjning, som åsyftade att bringa Malmö och derefter hela Skåne åter under danskt välde. Han fängslades, men lade sig till sängs och låtsade sig hafva blifvit mållös, så att försvaret inför rätten i stället fördes af hans maka, hvilket skedde med både fintlighet och behag. Carl Gustaf dog, innan rättegången hann afslutas, och förmyndareregeringen kunde eller ville ej öfverbevisa Ulfeldt, hvarföre beslut redan var fattadt om hans frigifvande, då han af misströstan eller, enligt en annan uppgift, narrad af sin svåger och fiende, Hannibal Sehested, beredde sig utväg att rymma från sitt fängelse och flydde till Danmark, der han någon tid derefter blef häktad och jemte sin hustru skickad till Bornholm, hvarifrån han den 27 Oktober 1661 lemnade en skriftlig afbön, »erkännande sina förbrytelser mot Danmark och dess konung, samt att dessa brott icke kunde ursäktas, utan endast af kunglig nåd och barmhertighet tillgifvas». Efter denna afbön och sedan all hans på Seland varande egendom blifvit till kronan indragen, fick han bosätta sig å sina gods på Fyen; men af missnöje öfver det nu i Danmark införda enväldet började han nya stämplingar och sökte öfvertala kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg att i förbindelse med den missnöjda danska adeln göra sig till konung i Danmark. Kurfursten var dock för klok att lyssna till sådana lockelser, utan angaf Ulfeldts försök för hans konung, då Ulfeldt för andra gången blef, såsom landsförrädare, dömd från lif, ära och gods. Han hade dock redan satt sig i säkerhet, men 20,000 rdr utlofvades i belöning åt den, som lemnade honom lefvande i dansk myndighets händer, och 10,000 rdr åt den som dödade honom. Hans hus i Köpenhamn nedrefs och på den afröjda tomten restes en pelare med inskrift: »Förrädaren Corfitz Ulfeldt, till evig blygd, skam och vanära.» Härefter irrade han några år omkring i ständig dödsfruktan och dog hastigt den 20 Februari 1664,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
