Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra hans närmare bekantskap, oeh derefter erbjöd honom en plats såsom sekreterare i kansliet.
När de tyska fredsunderhandlingarna började i Osnabrück och Münster 1643, sändes Mylonius att såsom legationssekreterare åtfölja de båda svenska sändebuden Johan Oxenstierna och Adler Salvius. Det var ej lätt att stå väl hos båda dessa mot hvarandra så föga vänskapligt sinnade män, som högst sällan voro af samma mening, men det lyckades dock för Mylonius, hvilken, på bådas förord, fick till förbättring i sina inkomster uppbära afkastningen af ett landtgods i stiftet Minden och i Mars 1646 blef för ådagalagda förtjenster upphöjd i adligt stånd, då han antog namnet Björnklou samt erhöll i förläning 8 skattehemman i Södermanland.
Härefter fick Björnklou åtskilliga diplomatiska uppdrag inom Tyskland i samband med westfaliska fredstraktaten samt afgick i April 1651 till Wien för att af kejsaren utverka investitur å de nya svenska besittningarna inom Tyskland, hvarför, såsom förut är nämndt, många svårigheter mötte i följd af brandenburgska kurfurstens intriger och inflytande vid kejserliga hofvet. Björnklou måste lemna Wien utan att hafva vunnit ändamålet för sin beskickning, men begaf sig i stället till tyska riksdagen i Regensburg, der han skickligt och lyckligt upprätthöll Sveriges värdighet samt gjorde sig högt aktad genom sina personliga egenskaper. Sedermera begaf han sig till Bremen för att såsom regeringsråd ordna dess angelägenheter, då han hemkallades af Carl Gustaf, som utnämnde honom till statssekreterare och hofråd samt tog honom med sig till Polen, der han under de båda första årens fälttåg åtföljde konungen, deltog i de så ofta förekommande diplomatiska rådplägningarna samt ombesörjde brefvexlingen med de utländska hofven.
Sedan kejsar Ferdinand III aflidit i April 1657 och kejsarval efter honom skulle hållas i Frankfurt am Main, ditsändes Björnklou såsom svensk legat med uppdrag att motarbeta Leopolds, Ferdinand III:s sons, väljande. Då de franska sändebuden, Lionne och marskalk de Grammont, hade samma uppdrag, stälde sig Björnklou i förbindelse med dem, men fann snart att de voro föga att lita på. Valet vägde mellan den österrikiske erkehertigen Leopold, tillika konung af Ungern och Böhmen, kurfursten af Baiern och pfaltzgrefven af Neuburg. Björnklou sökte förmå de franska sändebuden att gemensamt med honom verka för kurfursten, som hade mesta utsigten att blifva vald, derest rösterna icke splittrades mellan honom och pfaltzgrefven; men fransmännen, sedan de förgäfves sökt bringa sin egen konung i åtanka vid valet, voro så föga tillmötesgående, att Björnklou i stället, enligt den hemliga instruktion han erhållit af Carl Gustaf, började närma sig de österrikiska ombuden. Då utspridde fransmännen öfverdrifna rykten om de understödsmedel Frankrikes konung lofvat Sveriges, hvarigenom misstroende väcktes hos österrikiska regeringen, som afvisade de svenska försöken till ett närmande, hvilket åter hade till följd, att Frankrike erbjöd Sverige ökade understödsmedel, men detta skedde också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
