Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med icke litet skryt å fransmännens sida, hvilket gaf Wolmar, en af de österrikiske ministrarne, anledning att i en skrift kalla svenskarne för Frankrikes legohjon, hvaröfver Björnklou visade den häftigaste förbittring, den han icke dolde äfven för de franska sändebuden, hvilka å sin sida gjorde gyckel af hans långa latinska afhandlingar, som aldrig togo slut, och i allmänhet rådde icke det bästa förstånd mellan honom och de franske ministrarne. Han fick emellertid i Augusti 1659 sin konungs befallning att afgå till franska hofvet för att söka utverka de tillökade understödsmedel, hvaraf svenska regeringen var i stort behof efter den ofördelaktiga vändning det senare danska kriget tagit. Genom sina föreställningar bidrog också Björnklou väsentligt till de mått och steg Ludvig XIV efter Carl Gustafs död tog för att bereda Sverige fred med dess fiender. Till Björnklous senare embetsmannaverksamhet återkomma vi i berättelsen om tilldragelserna under den följande förmyndarestyrelsen.
Peter Julius Coijet till Ljungby och Bengteboda var född i Stockholm den 1 Februari 1618. Slägten härstammade från Brabant och dess stamfader Julius eller Gillis Coijet hade i början af 1500-talet varit riddare och öfverste i kejsar Carl V:s tjenst. Hans son, med samma namn och protestant, likasom fadern, flydde undan religionsförföljelse till Sverige, der han blef Johan III:s guldsmed 1571 och kunglig myntmästare 1576. Dennes son, äfven med samma namn, blef likaledes myntmästare, hvartill han utnämndes af Gustaf Adolf 1614, samt förordnades 1624 till uppsyningsman öfver myntverket vid Kopparberget, i hvilken befattning han ej tyckes varit konungen fullt till nöjes, ty samma år skref Gustaf Adolf till honom: »Om der något försummas och skulden hänger på eder, då vele vi, vid vår ankomst efter fyra veckor dit i orten, så nypa eder i örat, att I skolen komma oss ihåg.» Gillis Coijet begaf sig ock några år derefter till Ryssland, der han blef styckgjutare 1629 och dog i Moskwa 1634.
Hans äldste son Peter Julius blef, efter erhållen god uppfostran och sedan denna under utländska resor blifvit fullbordad, referendarie i kansliet 1647 och sekreterare vid svenska beskickningen till Moskwa samma år. I Juni 1649 blef han svensk adelsman och 1652 assessor i kommerskollegium. Kort efter Carl Gustafs anträde till regeringen sändes Coijet till England att förbereda de underhandlingar, hvilka sedan mera officielt fördes af Christer Bonde. Coijet stod särdeles väl hos Cromwell, som 1655 utnämnde honom till riddare af strumpebandsorden, och han hade undangjort betydligt för Christer Bonde, när denne ankom till England, då Coijet i stället skickades till Holland att biträda dervarande svenske residenten Harald Appelbom. Från Holland kallades han till konungen, som då stod i Preussen, att inför honom göra reda för de engelska och holländska förhållandena, dem han kände bättre än någon annan svensk man. Han utnämndes nu till statssekreterare 1657 och skickades till Stockholm för att gifva rådet närmare kännedom om konungens ställning i Polen och hans afsigter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
