Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Oxenstierna ordnade. Sedermera bevistade han drottningens kröning i Oktober samma år samt blef i Mars 1651 utnämnd till grefve, med Salmis, ett stort gods i Keksholms norra län, till grefskap, och i Februari 1653 till vice riksamiral.
Ända dittills hade Wrangel sällan och då endast under korta tider fått stanna i fäderneslandet, men nu ålades han att här dröja för att deltaga i de vigtiga öfverläggningar, som förestodo med anledning af drottningens tillämnade tronafsägelse. Efter Magnus De la Gardies onåd ådrog sig Wrangel drottningens ogunst endast för det han aflagt ett besök hos den fallne gunstlingen och hade ännu icke, när hon nedlade regeringen, återvunnit hennes välvilja. Han fick likväl, i sin egenskap af vice riksamiral, befallning att med 12 örlogsfartyg öfverföra henne från Kalmar till Tyskland, men i följd af hennes förändrade resplan blef denna utrustning öfverflödig, och Wrangel klagade, att de stora kostnader han nedlagt på förskönad inredning af sitt amiralskepp, der drottningen skulle vistas, varit onyttiga.
Vid denna tid har man af engelske ambassadören Whitelocke följande skildring af Wrangels personlighet: »Den i tyska kriget så namnkunnige fältmarskalken Wrangel var stor och ansenlig till växten, med lifligt och beslutsamt ansigtsuttryck samt deremot svarande talgåfva. Hans åtbörder voro lediga, hans sätt artigt, hans umgänge angenämt och vänligt. Under sitt vistande i främmande länder hade han vunnit mycken färdighet i deras språk, hade stor insigt i krigsvetenskapen samt var äfven väl hemma i matematik och historia. Ehuru han nu var fältmarskalk, tycktes han dock visa mera smak för sjöväsendet, i hvilket ämne han talade mycket med Whitelocke och hörde med nöje de underrättelser denne gaf honom om engelska flottan och hamnarna, rörande hvilka Wrangel visste mer, än man af en utländning kunde vänta. Mod och försigtighet hade ledt honom i alla hans företag, hvarföre han ej heller låtit något lyckligt tillfälle gå sig ur händerna, utan att deraf draga nytta.»
Vid Carl Gustafs kröning bar Wrangel riksbanéret och tog sedermera en verksam andel i öfverläggningarna rörande den nye konungens krigiska företag. Hans ännu verksammare deltagande i dessas utförande hafva vi i det föregående berättat, och onekligen var Wrangel både den mest anlitade och äfven den mest framstående bland Carl Gustafs fältherrar. Han blef riksamiral 1651 och var under Carl Gustafs fälttåg nästan alltid i hans närhet, ända till mot hösten 1659, då Wrangel fick befallning att, med en del af trupperna på Fyen, afgå till Pomern, som hotades af fiendtliga härar. Sedan han i Oktober detta år anländt till Stralsund, ordnade han landets försvar så, att de förenade fiendtliga härarna funno rådligast åter utrymma denna del af Pomern, hvarefter Wrangel
intog ön Üsedom och derifrån beredde upphäfvandet af Stettins belägring, i det han på små fiskarebåtar sände 1,600 man in i staden, hvarigenom dess modige befälhafvare Paul Würtz blef iståndsatt att företaga ett lyckligt utfall, som gjorde slut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
