Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men fann sig i allmänhet bättre på sitt präktiga Löfstad än att ligga i delo med halländingarne, som icke sällan klagade öfver hans våldsamma sätt att gå till väga. När man 1656 befarade ett anfall från Danmark och Axel Lillie åter satt i god ro på sitt Löfstad, fick han rådets befallning att skynda till Halland för att der ordna försvarsanstalterna. Lillie skylde på sjuklighet och bad att få sända en annan i sitt ställe, men fick till svar, att han skulle begifva sig dit, äfven om han måste låta bära sig på bår. Detta oaktadt stannade Lillie ändock der han var, och då hotade rådet att afsätta honom, hvarefter han ändtligen företog den anbefalda resan. Konungen skilde honom emellertid från guvernörskapet i Halland och utnämnde Erik Stenbock till hans efterträdare, men gjorde i stället Axel Lillie till fältmarskalk. Denne hade i särskilda poster lånat konungen öfver 70,000 rdr, och man trodde sig häri finna skälet, hvarföre Carl Gustaf ej ville stöta sig med honom. Efter Carl Gustafs död blef Axel Lillie generalguvernör i Lifland, men synes äfven sedermera hafva, så ofta han kunnat, vistats på sitt Löfstad, der han också dog den 20 December 1662. Med sin hustru Christina Mörner hade han flera barn, bland hvilka tre söner och en dotter öfverlefde honom, men redan med hans sonson Gustaf Adam, som stupade i slaget vid Pultawa 1709, utdog den grefliga slägt, som af Axel Lillie blifvit grundad.
Gustaf Adolf Lewenhaupt, grefve till Raseborg och Falkenstein, friherre till Reipolskirch, Käggleholm och Vinberg, herre till Gräfsnäs, Sagnitz, Himmelspfort, Östad och Reberga, var född på fädernegodset Vinäs i Kalmar län den 24 Februari 1619 och son till grefve Johan Casimir Leijonhufvud, generalguvernör öfver drottning Maria Eleonoras lifgeding. Gustaf Adolf Leijonhufvud, som sedermera sjelf skref sig Lewenhaupt, gjorde i sin ungdom längre resor till Frankrike och Italien samt deltog, såsom frivillig vid grefvens af Solm regemente, i belägringen af Breda i Brabant 1637 och af Arras i Flandern 1640. Sedan han trädt i svensk tjenst och blifvit kapten vid Torstenssons regemente, deltog han med detta i slaget vid Leipzig 1642 och tog befälet öfver regementet, efter det både öfverstelöjtnanten och majoren blifvit skjutna, men fick sjelf sjutton sår och blef liggande bland de döde på slagfältet till dess det tillfälligtvis upptäcktes, att han ännu var vid lif. Sedan han tillfrisknat, blef han 1643 öfverstelöjtnant och ännu innan detta års slut öfverste för ett tyskt värfvadt regemente samt följande året för ett finskt ryttareregemente. I spetsen för detta drog han under danska kriget till Jutland, hvarefter han i början af året 1645 befordrades till generalmajor och stäldes under Gustaf Horns befäl i Skåne samt skickades efter freden i Brömsebro med 4,000 man fotfolk och 2,000 ryttare att förstärka Torstenssons här. Sedan Carl Gustaf Wrangel blifvit öfverbefälhafvare efter Torstensson, skickades Lewenhaupt till Hessen, der han förenade sig med hessiska generalmajoren von Giesen och vann vid Frauenburg en seger öfver de darmstadtska trupperna, hvilka förlorade öfver 2,000 man i döda och sårade jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
