Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Torpa, men dessutom till Lena, Harg, Hesselbyholm, Vapnö, Kolk, Kida och Spanrep, var en af Carl Gustafs mest anlitade krigare och stod såsom sådan i vida högre anseende än sin äldre broder. Han föddes på stenbockska stamgodset Torpa i Vestergötland den 17 September 1614 och blef vid 18 års ålder kornett vid småländska rytteriregementet; men då detta låg hemma, begärde Stenbock att få komma ut till hären i Tyskland under Banérs befäl, hvilket också beviljades, då Banér anstälde honom vid ett tyskt rytteriregemente, som i slaget vid Nördlingen 1634 blef så illa medfaret, att det sedermera ej åter uppsattes. Stenbock, en bland de högst få bland detta regementes officerare, som kom med lifvet ur den blodiga striden, blef derefter kapten vid Hastfehrs tyska regemente och fick befallning att med sitt kompani stanna i Herzbrück, der han flera gånger afslog den vida öfverlägsna fiendtliga styrkans anfall, men slutligen måste dagtinga, dock under vilkor af fritt aftåg för sig och sitt folk. Detta vilkor bröts dock af fienden, som öfverföll Stenbock under hans återtåg och tog honom till fånga i Coburg. Han blef likväl snart utvexlad, så att han kunde deltaga i den ganska heta striden vid Dömitz i Oktober 1635. Befordrad till major vid samma regemente, utmärkte han sig i slaget vid Wittstock följande året, hvarefter han blef öfverstelöjtnant vid ett småländskt infanteriregemente, med hvilket han deltog i fiendens förföljande inåt Hessen i November 1637, i eröfringen af Werben och Erfurt i December samma år samt i belägringen af Leipzig och eröfringen af Torgau. Nu blef han öfverste för småländska regementet 1638 och tog verksam del i Banérs följande krigsföretag. I slaget vid Chemnitz 1639 visade han lysande prof ej blott på oförväget mod, hvarför han dittills företrädesvis utmärkt sig, utan äfven på förmåga att väl ordna och leda rörelserna.
Efter Banérs död kom Stenbock under Torstenssons befäl och omtalades snart af honom, som väl förstod att bedöma militärisk duglighet, såsom »ett godt generalsämne.» Han användes nu företrädesvis att slå broar öfver floder, som skulle passeras, och verkställa de anfall, der man väntade det hårdaste motstånd. Så stormade han de starka utanverken vid Gross Glogau, bidrog i slaget vid Schweidnitz i Maj 1642 väsentligt att förstöra det kejserliga rytteriet, och vid intagningen af Olmütz utmärkte han sig så, att Torstensson utnämnde honom till generalmajor, hvilken utnämning sedermera af regeringen bekräftades 1643. I slaget vid Leipzig 1642 fick Stenbock befallning att taga det fiendtliga artilleriet, hvilket också efter en ganska blodig strid skedde och blef afgörande för svenskarnes seger, men under denna strid blef Stenbock svårt sårad och hade sedermera känning af detta sår så länge han lefde.
Sedan Stenbock tillfrisknat, skickades han till Sverige för att hos regeringen framställa nyttan af en s. k. flygande kår, hvilken, oberoende af hufvudhären, alltid kunde hålla fienden i oro och, »der tillfälle förefunnes, plocka honom». Till befälhafvare för denna kår föreslog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
