Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga öfverbefälet öfver svenska härarna i Tyskland efter Banér, och blef då anstäld vid fortifikationsstaten samt tjenstgjorde under dåvarande generalqvartermästaren Marderfeldt och biträdde vid alla belägringar under Torstenssons fälttåg. I slaget vid Leipzig 1642 utmärkte han sig så, att Torstensson gaf honom befälet öfver ett kompani vid lifregementet, kalladt »det gamla blå», der han blef öfverstelöjtnant 1645. Under tiden hade han tagit verksam del i Torstenssons alla fälttåg så under tyska som danska kriget, i hvilket senare Helmfelt ledde belägringen af fästningen Christianspriis, hvilken han ock intog. Han skulle nu afgå till Holland för att påskynda afsändningen af den flotta, hvilken svenska regeringen derifrån väntade, men blef af motvind uppehållen vid ön Femern, som kort derefter togs af danskarna, då Helmfelt blef fången, men under följande året, 1645, utvexlad. Nu skyndade han åter till hären i Tyskland och utmärkte sig i slaget vid Jankow samma år, hvarefter han erhöll sin nyssnämnda befordran till öfverstelöjtnant, efter att förut både under slaget och under tåget till Magdeburg hafva gjort generaladjutants-tjenst. Följande året, 1646, blef han adlad med namnet Hjelmfelt – han hette förut Grundel – men utbytte sedermera, då han 1674 blef friherre, sitt adelsnamn mot Grundel-Helmfelt, under hvilket han är mest känd. Under året 1646 blef han också general-qvartermästare vid svenska hufvudhären i Tyskland och öfverste för ett dragon-regemente. Sedan han vid Rhein am Lech blifvit svårt sårad af en muskötkula, blef han af Carl Gustaf Wrangel, som nu fått öfverbefälet efter Torstensson, förordnad till kommendant i Leipzig för att bättre kunna vårda sin helsa; men innan Helmfelt tillträdde denna befattning, blef kulan lyckligen utdragen och Helmfelt fortfor att tjenstgöra vid hufvudhären samt bidrog väsentligen till eröfringen af Schweinfurt. Hans helsa fordrade dock nu ett lugnare lif och han förordnades derföre till öfverkommendant i Stade samt de öfriga fästningarna inom Bremens område.
Här stannade Helmfelt till krigets slut, hvarefter han 1649 blef öfverste för hela svenska artilleriet och fick uppdrag att fördela det mellan fästningarna somt ordna detsamma efter ett gemensamt system. Det utgjordes nemligen till största delen af kanoner, tagna från fienden vid olika tider och tillfällen, samt var således till konstruktion och styrka utaf mycket skiljaktig beskaffenhet. Nu skulle det bringas till öfverensstämmelse med de nyaste förbättringarna inom artilleriet och således de svagare pjeserna omgjutas, lavetter och annat tillbehör förbättras, o. s. v. Dessa bestyr upptogo Helmfelts verksamhet under de följande åren och 1650 blef han krigsråd för att gemensamt med de öfriga ledamöterna i krigskollegium genomföra denna det svenska artilleriets omskapelse.
När efter Carl Gustafs anträde till regeringen det polska kriget blef beslutadt, sändes Helmfelt med artilleriet till Stettin och fick befallning att derifrån föra detsamma in i Polen, då Wittenbergs här dit aftågade, hvilket uppdrag Helmfelt fullgjorde så skickligt, att, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
