Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Krigarne
- Riksdagen i Göteborg 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet blef mera omfattande än den underordnade, hvari de utmärkt sig under Carl Gustafs regering.
Riksdagen i Göteborg 1660.
Vid slutet af året 1659 var Sveriges ställning ganska bekymmersam. De lysande förhoppningar, med hvilka Carl Gustaf begynt det senare kriget mot Danmark, hade försvunnit, den ena efter den andra. Numera fans ingen utsigt att lägga hvarken danska riket eller ens Norge i dess helhet under Sverige. Fyen, med dervarande svenska trupper, hade förlorats. En svensk här stod visserligen ännu i närheten af Köpenhamn, men mera såsom en hotande än en verklig fara för den danska hufvudstaden. Större delen af Pomern var i fiendens våld. Af alla svenska eröfringarna i Preussen återstodo endast Elbing och Marienburg. Hela Kurland hade gått förloradt, med undantag allenast af det föga betydande Bautzke. Inom riket hade nöden och penningebristen högst betänkligt tilltagit. Större delen af befolkningen var utblottad och uttröttad, längtan efter fred allmän.
Underhandlingar om fred voro nu ock flerstädes i gång. Redan i September 1659 hade de svenska sändebuden anländt till Preussen för att söka på allvar tillvägabringa fred med Polen, hvarför man nu äfven der var ganska benägen, emedan man blifvit alltmera missbelåten med de senaste bundsförvandterna, kejsaren och kurfursten af Brandenburg, samt dessutom befarade anfall både af ryssar, kosacker och tatarer. Alla underhandlingar voro likväl den tiden så besvärade af formaliteter och omgångar, att först mot slutet af året en ort för sammanträdena blef bestämd och underhandlingarna kunde begynna, hvarvid Carl Gustafs anspråk nu blifvit så nedsatta, att han för sina ombud förklarade sig åtnöjas, om Johan Casimir afstode från svenska konungatiteln och hela Lifland. Ännu vid årets slut var dock ingenting afgjordt.
Till Holland skickades, såsom redan är nämndt, Peter Julius Coijet redan i Augusti 1659 för att söka tillvägabringa förlikning med den nederländska republiken och göra den benägen att medgifva åt Sverige fördelaktigare fredsvilkor med Danmark; men hans förespeglingar om nya landvinningar och handelsfördelar för Holland hade lika liten inverkan på den nederländska republiken, som dylika i samma syftning förut haft på den engelska, utan båda sjömakterna fortfore att hålla sig troget vid de öfverenskommelser de ingått i Haag.
Med Danmark fortgingo likaledes fredsunderhandlingarna och efter nederlaget på Fyen måste konungen äfven åt detta håll betydligt nedsätta sina anspråk. Han var nu villig att afträda Trondhjems län och Bornholm, men fordrade i stället Aggerhus län och, för att underlätta afträdandet deraf, anordnade han mot slutet af året ett infall der från Bohus län, under ledning af den gamle fältmarskalken Lars Kagg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0342.html
