Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Göteborg 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Harald Stake. Kagg, ehuru nära 70 år gammal, »sönderskjuten och utarbetad», såsom han sjelf om sig yttrade, åtog sig dock detta mödosamma värf midt i vintern, »emedan han såg konungens stora besvär». Han lyckades också skingra en här af väpnad allmoge vid Glommen och blokerade Hald, men kunde icke stanna der af brist på lifsmedel. Hans bref vittna ock om hvilka oerhörda försakelser de svenska krigarne fingo underkasta sig. »Det har varit soldater», skrifver han, »som icke på tio dagars tid smakat en bit bröd och ej haft annat att dricka än isvatten. Alla hus hafva varit öfvergifna. Den enda föda, man kunnat åtkomma, har varit kött utan salt. Kölden har varit så stark, att ryttarne frusit ihjel på sina hästar, så ock knekten på fältvakten. Likväl har man icke hört en man knota.» Bristen på födoämnen i förening med årstidens stränghet hindrade honom att företaga en formlig belägring och till en stormning kunde han ej förmå dalkarlarne, som utgjorde en väsentlig del af hans lilla här. Från den 13 Januari till den 22 Februari 1660 stannade han dock utanför Hald och besköt staden häftigt, äfven med glödande kulor, men då besättningen ej häraf förmåddes att gifva sig, måste de anfallande åter draga sig inom svenska området.
Detta fälttåg mot Norge var emellertid af icke ringa vigt, emedan fredens afslutande väsentligen berodde deraf. Carl Gustaf synes vid denna tid allvarligt sträfvat att få slut på sina långvariga och mot så många fiender förda krig. Med Ryssland hade han redan afslutat ett treårigt stillestånd, med Polen tycktes ock fred vara nära förestående, då han så betydligt nedsatt sina fordringar, och för ett krig i Tyskland hade han aldrig visat sig synnerligen hågad samt var det än mindre nu, sedan Frankrike ingått fred med Spanien och de förändrade förhållandena i England icke gåfvo honom någon utsigt till bistånd derifrån. Freden med Danmark åter berodde på Trondhjems och Bornholms afträdande, hvilket Carl Gustaf, såsom nyss nämndes, nu ville medgifva, men endast i utbyte mot Aggerhus län, hvars besittningstagande således måste föregå fredens afslutande.
Den svenska hären i Danmark var emellertid i hög grad sammansmält och nya utskrifningar behöfdes för att åter göra den någorlunda fulltalig samt dymedelst kunna gifva mera eftertryck åt fredsunderhandlingarna. För detta ändamål, så väl som för beredande af nödiga penningetillgångar, lät konungen kalla ständerna att sammanträda till allmän riksdag i Göteborg den 15 November 1659. För att möta dem, afreste han från Seland, lemnade befälet öfver svenska hären der och å de smärre öarna åt pfaltzgrefven af Sulzbach, samt ankom julaftonen till Göteborg, der han fann före sig sin gemål och sin nu fyraårige son.
De ofrälse ståndens ledamöter hade infunnit sig temligen mangrant å den utsatta tiden, men de flesta bland adelns dröjde till fram på nyåret, och konungens fördröjda ankomst samt den derefter infallande julhelgen föranledde att riksdagen öppnades först den 4 Januari 1660, då konungens proposition afläts till ständerna. Han hade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
