Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödstillfället närvarande riksråden, och man beslöt, att stadens portar skulle stängas. Tillika skickade hertigen hofrådet Clas Rålamb till riksdrotsen, som anmält sig vara sjuk och derföre under de sista dagarna ej lemnat sina rum, dit han nu fick hertigens befallning att sammankalla rådet till kl. 8 på morgonen. Rålamb kom dock snart tillbaka med helsning från Brahe, att denne redan kallat rådet till sammanträde kl. 7, hvarvid hertigen dock ej borde infinna sig, ty det ginge ej an att han så omedelbart efter sin broders död visade sig offentligen. Deremot kunde hertigen, om han så önskade, nu redan under natten komma till en förberedande öfverläggning med drotsen. Brahe antog således genast mot hertigen en viss öfverlägsenhet, hvartill både hans år och embete samt äfven hans egenskap af hertigens svärfader väl kunde anses berättiga honom – hertigen hade nemligen, såsom förut är berättadt, varit gift med Brahes dotter, Elsa Beata, efter hvars död 1653 mellan svärfadern och mågen uppstått en arfstvist, som rubbat det goda förståndet dem emellan, hvilket hertigen äfven nu fick erfara. Han skyndade att infinna sig hos Brahe, som ännu låg till sängs och hvilken han meddelade innehållet af den nyss aflidne konungens testamente. Brahe yttrade åtskilliga betänkligheter deremot och bad hertigen vara försigtig, tilläggande: »Jag råder ingen att truga sig in bland Svea rikes råd. Salig konungens sista förordnande är i många hänseenden godt; men Wrangel har ock konungens löfte om riksmarsk-embetet och dertill hären i sin hand. Eders Durchlaucht må betänka hvad han skall säga om en sådan förändring. Jag sjelf vill gerna utom tjensten vika för eders Durchlaucht, såsom för en furstelig person, men jag vill ej under min embetstid se nedsatt den syssla jag så länge förestått.»
Så fortgick samtalet till dess, mot morgonen, riksråden började infinna sig. Hertigen talade med dem om ställningen för tillfället, betygade sin trohet m. m., men de svarade endast med sorgebetygelser och ville icke närmare inlåta sig i frågan om testamentets efterlefnad.
Vid hemkomsten uppvaktades hertigen af preste- och borgareståndens talmän, biskop Enander och borgmästaren Prytz, hvilka båda voro honom tillgifna, och på deras råd tog han i sitt förvar testamentet, jemte riksförmyndarefullmakterna. Men under tiden hade Brahe inom det hos honom församlade rådet talat mycket och ifrigt emot testamentet, och efter lång öfverläggning beslöts att på e. m. meddela dess innehåll åt ständerna, hvilket ock skedde. Inför ett utskott af ständerna utvecklade Brahe utförligt hvad i testamentet var stridande mot den förra regeringsformen och huru farligt det vore att under konungens omyndiga år anförtro hertigen hela krigsmakten, samt äfven huru det vore grundlagsstridigt, att drotsen skulle ställas under marsken. Utskottet lofvade, att ständerna skulle taga frågan i öfvervägande och följande dagen lemna svar.
Då, den 14 Februari, höllos ock öfverläggningar inom alla stånden. Hos adeln hördes många hårda ord mot testamentet, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
