Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät till och med förstå, att konungen, vid dess författande, måtte varit af feberyrsel betagen. Vid omröstningen inom klasserna kom tredje klassen först med sitt betänkande, hvilket framstäldes åt Clas Rålamb och innehöll, att ehuru salig konungens testamente visade hans gudsfruktan och fosterlandskärlek, kunde det dock ej hafva makt att kullslå rikets grundlagar, och kunde mot detsamma följande insagor med skäl göras: 1:0 att enkedrottningens deltagande i regeringen, med två röster derinom, vore stridande mot både lag och sedvänja, äfven mot försigtighet, ty det fordrades en man, om ej platsen skulle komma i vanvördning; 2:0 att marsken sattes öfver drotsen vore stridande mot Sveriges lag; 3:0 att lika lagstridigt vore, om hertigen finge inträde i rådet, som skall bestå af infödde svenske adels- och riddersmän, till hvilka hertigen ej kunde räknas, då han visserligen vore i Sverige född, men icke af svensk adelig, utan af tysk furstelig ätt, samt ej heller på riddarhuset intagen; 4:0 att i testamentet funnes rader utstrukna[1], hvadan det egentligen vore endast ett utkast, ej ännu förbindande till efterlefnad, och det så mycket mindre som det ej blifvit inför rådet och ständerna föredraget eller af dem gilladt. Fäderneslandets säkerhet borde ej heller förbigås. Begären kunna stundom förleda äfven den stadigaste man och ej minst de höga och stolta andar. Man ville visserligen icke påstå, att hertig Adolf Johan vore oförmögen att styra sina sinnesrörelser, men dock kunde den händelse tänkas, att han genom tillfället blefve frestad till åtrå efter konungslig höghet och krona, hvarigenom riket och unge konungen kunde komma i osäkerhet. Hertigen borde vördas såsom en furstelig person och såsom konungens farbroder, men alldeles icke erhålla någon del i regeringen, hvilken borde ordnas efter rikets gällande lagar.
I detta utlåtande instämde äfven de första och andra klasserna å riddarhuset och genast skickades derifrån ett utskott af 60 personer att för rådet tillkännagifva det fattade beslutet, att adeln ej kunde godkänna testamentet, utan ville förblifva vid den förra regeringsformen, hvilket beslut ståndet begärde att rådet måtte upprätthålla. Härtill svarade riksdrotsen och grefve Maurits Lewenhaupt, att de ville i lif och död blifva fäste vid denna mening, men de fleste bland rådet ansågo dock tryggast att först höra de andra ståndens mening och i synnerhet att få bondeståndet på sin sida, hvarom hårda ord vexlades mellan riksdrotsen och dessa ledamöter af rådet.
Under tiden hade preste- och borgarestånden kommit till ett helt annat beslut än adeln, ehuru äfven inom dessa stånd samma inkast gjordes mot testamentets giltighet.
I synnerhet inom presteståndet blef saken vidlyftigt diskuterad. Testamentet var upprättadt af en vis och stor konung. Hvarje annans yttersta vilja hålles i helgd, så mycket mera bör det ske med en om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
