Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdag, som under hösten samma år skulle hållas i Stockholm med anledning af konungens begrafning, samt att under tiden regeringen skulle föras af rådet, i hvilket enkedrottningen skulle föra ordet och vid beslutens fattande hafva två röster – detta dock ej i kraft af testamentet, utan »af fritt val». Alla regeringsbeslut skulle underskrifvas af henne och rådet gemensamt. Hertigen skulle få fursteligt underhåll sig tillagdt.
Detta sitt gemensamma beslut meddelade ständerna åt rådet, hvars samtycke dertill förkunnades af riksdrotsen, som yttrade sin förmodan, att äfven enkedrottningen skulle bifalla detsamma. Hvad hertigens underhåll beträffade, vore bäst att dermed dröja till dess begrafningen vore förbi och frågan om regeringen afgjord. Finge han del i denna, så vore han derigenom tillräckligen försedd, men i annat fall kunde ett passande underhåll då honom beviljas. Deputationer afgingo nu till enkedrottningen och till hertigen, med underrättelse om hvad ständerna och rådet öfverenskommit. Drottningen förklarade sig nöjd och hertigen sade sig vilja underkasta sig ständernas beslut samt drottningens välbehag, »emedan det ej vore rättan tid att väcka tvistefrågor inom landet, medan fienderna utanför äro många.»
Rådet och adeln hade sålunda i sjelfva verket blifvit de segrande, emedan, då makten nu, om också endast tills vidare, blifvit lemnad i rådets händer, detta härigenom blifvit satt i tillfälle att så mycket kraftigare kunna inverka på det slutliga afgörandet.
Under de få dagar, som ännu återstodo af riksdagen, återvände man till dess ursprungliga öfverläggningsämnen – utskrifningen, bevillningarna, förhållandet till främmande makter och ståndens besvär.
Utskrifningen och bevillningarna hade redan före Carl Gustafs död blifvit i allt väsentligt medgifna så, som han begärt. Adeln åtog sig, utom en vanlig rusttjenst, en utskrifning, för åren 1660 och 1661, af en karl för hvart tionde hemman, utan undantag för rå och rör, och för de två följande åren en karl af hvart tjugonde hemman, med vanliga undantag; vidare dubbelt båtsmanshåll till dess fred vore ingången med Danmark; mantals- och skjutsfärdspenningar, qvarntull och dubbel accis, enligt föregående riksdagars beslut; boskapsskatt med en daler silfvermynt af hvarje frälsehemman; råg- och riksdalershjelp med 1/2 tunna råg eller korn och 1/2 rdr af hvarje frälsehemman; sexmarkshjelp med 6 marker silfvermynt af hvarje 5 marks ränta efter rusttjenstvärdering, hvarvid 100 rdr beräknades för hvarje häst, hvilken bevillning adeln dock åtog sig endast för året 1660; slutligen foderhjelp enligt uträkning, som af kammarkollegium skulle uppgöras. Presterskapet beviljade en häst och karl af 2 till 3 gäll och 4 tunnors råghjelp för hvarje gäll af 64 mantal, denna senare bevillning dock endast för åren 1661–1663, och skulle den till hälften kunna lösas med penningar efter 3 rdr för tunnan, dessutom boskapspenningar med 2 daler silfvermynt af hvarje hemman, samt mantalspenningar enligt hvad förut varit vanligt. Borgerskapet beviljade mantals- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
