Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland fruntimren lätt nog ett och annat, som borde hållas hemligt, kunde komma ut». Man begärde slutligen hennes eget yttrande i ämnet och fick till svar, att hon ville infinna sig, då vigtigare angelägenheter förehades.
De göromål, rådet fick att handlägga, blefvo emellertid så många, att drotsen flera gånger väckte fråga, om att fördela dem mellan särskilda afdelningar af rådet, eller ock låta dem beredas af sådana särskilda afdelningar eller af kollegierna för gemensam behandling. Framför allt yrkade han, att revisionsärendena skulle särskildt behandlas, så att de först skulle beredas af några hofråd eller sekreterare och sedermera företagas af drotsen, jemte vissa af rådets medlemmar; men detta ville de öfrige riksråden ej medgifva, ty då rådet dömde i högsta instansen såsom konungens nämnd, borde också hela rådet deltaga i domen. I allmänhet fortfor dock drotsens inflytande att vara ganska stort, och hans mening blef oftast den gällande. Också visade han en viss otålighet vid motsägelser, och de yngre riksråden föllo hellre undan, än de ville genom motstånd ådraga sig hans missnöje.
Den 7 Juni infann sig Magnus Gabriel De la Gardie för första gången i rådet efter sin hemkomst från fredsunderhandlingarna i Oliva, och härefter röjde sig äfven hans inflytande vid sidan af Brahes, dock egentligen endast i öfverläggningarna om rikets yttre förhållanden, till hvilka vi återkomma i sammanhang med berättelsen om de nu ingångna frederna. I början stod De la Gardie i ett icke så litet spändt förhållande till Brahe, emedan han ifrigt yrkade på upprätthållandet af Carl Gustafs testamente och följaktligen på hertig Adolf Johans inträde i regeringen, hvartill han fann sig uppmanad af sin nära slägtskap med hertigen och hvari äfven dennes syster, De la Gardies maka, styrkt honom. Å andra sidan åter fann han emot sig nästan hela rådet och i synnerhet Brahe, som förestälde honom, att han, såsom fri svensk adelsman, ej borde underkasta sig någons godtycke eller främja ett godtyckligt statsskick genom att försvara Carl Gustafs sjelfrådiga och olagliga testamente, o. s. v. Slutet blef, att De la Gardie, som i allmänhet ej var någon synnerligen sjelfständig karakter och som fruktade att förlora allt inflytande inom rådet genom alltför ihärdigt förfäktande af hertigens anspråk, öfvergick till rådspartiet, oaktadt alla Maria Euphrosynes tårar, böner och föreställningar.
Hufvudsakliga föremålet för rådets öfverläggningar efter flyttningen till hufvudstaden var, likasom förut under vistelsen i Göteborg, rikets penningeställning. Penningebristen blef för hvarje dag allt känbarare och det fans allt svårare att utfinna några medel till dess afhjelpande.
Bland utvägar, som ifrågasattes i detta hänseende, var den man helst önskade kunna tillvägabringa att upptaga nya lån, företrädesvis inom riket. Man vände sig härvid till generaltullförvaltaren Wilhelm Drakenhjelm och räntmästaren Börje Olsson Cronberg, hvilka redan under föregående regeringar lemnat kronan penningelån. Gustaf Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
