Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit indragen i anseende till egarens tillgifvenhet för den ena eller andra af de krigförande makterna, skulle återställas till sin förre innehafvare.
Johan Casimir afstod för sig och sina arfvingar från alla anspråk på svenska kronan och på Wasa-ättens familjegods. I sina bref till främmande makter, men icke till Sveriges konung, skulle han under sin lifstid få begagna svenska konungavapnet och titeln, utan att dock denna rättighet öfvergick till hans efterkommande. Hela Lifland, så långt Sverige innehaft detsamma under vapenstilleståndet, afträddes till Sverige, jemte Polens alla anspråk på Estland och Ösel. Katolikerne i dessa trakter skulle i stillhet få utöfva sin religion. Södra delen af Lifland skulle förblifva Polens tillhörighet, och hvilkendera makten, som i dessa trakter på ett eller annat sätt förvärfvade något, hvilket af ryssarna innehades, skulle utan lösen afstå detsamma. Båda makterna finge hafva Lifland i sin titel. Hertigen af Kurland skulle, jemte sin familj, inom sex veckor, räknade från den 5 April 1660, återfå sin frihet, återinsättas i sitt land samt erhålla tillbaka allt hvad ännu icke var förskingradt af hans egendom. Marienburg och Stuhm skulle af svenskarne utrymmas inom åtta dagar efter fredsfördragets underskrift, Elbing efter dess ratificerande. Alla orter i Kurland skulle utrymmas och fångarne frigifvas utan lösen. Fältmarskalken grefve Königsmarck skulle frigifvas under samma vilkor som hertigen af Kurland, och båda förpligta sig att ej vilja hämnas. Konungen af Polen lofvade att hos tatarerne lägga sig ut för de hos dem i fångenskap varande svenskars befriande. Handeln skulle återställas på samma fot som före kriget.
Kejsaren skulle utrymma alla af hans trupper besatta orter i Pomern, Mecklenburg och Holstein, fångarne frigifvas samt de stridiga angelägenheterna i Tyskland vänskapligen afgöras enligt tyska lagar.
Enahanda voro fredsvilkoren mellan Sverige och Brandenburg, hvarjemte fördragen mellan båda makterna i Königsberg, Marienburg och Labiau förklarades i allo upphäfna.
Derest fred afslutades mellan Sverige och Danmark, skulle det nu ingångna fördraget äfven utsträckas till denna makt, dock utan skada och förfång för de underhandlingar, som kunde ega rum mellan båda rikena.
De underhandlande makterna garanterade hvarandra ömsesidigt uppfyllandet af de ingångna fredsvilkoren, och konungen af Frankrike iklädde sig dessutom ansvarighet och borgen derför.
Sverige hade sålunda nu fått fred med dessa makter, visserligen utan andra fördelar, än som kunnat vinnas redan vid polska krigets början, men också utan andra förluster, än de som lidits under kriget. Den väsentligaste vinsten var att det långa krigstillståndet mellan Sverige och Polen, som fortfarit alltsedan Sigismund förlorade Sveriges krona och endast varit afbrutet af några för viss tid ingångna stillestånd, nu öfvergått till ett fredstillstånd, hvilket ingendera makten, efter den under det långvariga kriget vunna bedröfliga erfarenheten, borde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
