Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenskarne svarade att i latinet, på hvilket språk fördraget var affattadt, ej fans något annat uttryck, hvilket för czar-titeln kunnat användas, men ryssarne anmärkte, att »de der latinarne måtte varit stora narrar, som ej haft något präktigare namn, för en så mäktig herre». Man kunde emellertid ej komma till någon bestämd öfverenskommelse, och på våren 1660 afbrötos underhandlingarna.
Under sommaren ledo ryssarne åtskilliga förluster under det fortfarande kriget mellan Ryssland och Polen, hvilket gaf anledning till ett förslag, som lätt kunnat inveckla Sverige i ett nytt krig. Efter freden i Oliva hade Polen flera gånger erbjudit Sverige ett förbund mot Ryssland. De la Gardie yttrade sig inom rådet för ett sådant förbund, och Schlippenbach visade mycken ifver derför. Man beslöt också att skicka honom till Polen för att närmare underhandla derom. I hans instruktion, utfärdad den 26 Juni 1660, heter det, att det vore af vigt för Sverige, att Polen kunde bestå af sig sjelft och ej behöfde kasta sig i armarna på Österrike eller Ryssland. Efter sina inkräktningar i Polen hotade Ryssland att blifva »odrägligt, och är likt, att denne fienden, som yfves med titeln af många verldens hörn, icke sjelf modererar appetit, om han ej af andra blifver castigerad»; men Bengt Oxenstierna, som för första gången efter sin återkomst från beskickningen i Polen, var i rådet närvarande vid öfverläggningen om denna instruktion, lyckades genom sina föreställningar utverka ett tillägg, hvarigenom Schlippenbachs uppdrag väsentligen förändrades och inskränktes, emedan, enligt Oxenstiernas påstående, hela planen var en intrig af polska drottningen, för att med den påräknade svenska härens tillhjelp befrämja den här ofvan omnämnde franske prinsens val till Johan Casimirs efterträdare såsom konung i Polen. Schlippenbachs afresa blef emellertid uppskjuten till efter riksdagen och under utresan drunknade han mellan Dalarön och Landsort, såsom förut är berättadt.
Efter krigens slut vidtogos för öfrigt åtskilliga åtgärder dels för att lindra de under Sverige lydande landskapens genom kriget ådragna lidanden och dels för att afhjelpa missförhållanden, som inom dem kunnat verka missnöje för framtiden. Så beviljades åt Ingermanland ett slags religionsfrihet, i det adeln tilläts att för sina ryska bönder få kalla prester af grekiska trosbekännelsen ur Polen, »emedan landet eljest ej kunde komma i flor och blifva behörigen kultiveradt». Narva befriades från alla utlagor under sex års tid, emedan staden blifvit af fienden uppbränd och förstörd. Lifländska ridderskapets privilegier bekräftades. Åt invånarne i Bremen gafs en försäkran, att inga ytterligare skatter skulle åläggas dem, utan att deras ständer blefve hörda på landtdagen, samt att landtrådens betänkande skulle af dervarande regering städse, så vidt ske kunde, inhemtas och lediga tjenster företrädesvis med infödde besättas. I Pomern skulle en kommission tillsättas, »för att upphjelpa landet ur dess förvirrade tillstånd». Krigskollegium fick befallning att låta gjuta en kolonn af sönderskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
