Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos presteståndet förekommo de vidlyftigaste öfverläggningarna. Under första dagen, den 28 September, kom ståndet ej till votering. Först infann sig ett utskott från bondeståndet, sedan detta varit uppe i rådkammaren, meddelande hvad der förefallit och begärande råd af presterne. Sedan bönderne gått, yttrade pastor primarius Erik Emporagrius, att man just af regeringens brådska med hänseende till testamentet kunde draga den slutsats, att det ej borde lättsinnigt ändras eller förbigås. Ständerna hade begärt, att konungen skulle upprätta ett testamente, det hade blifvit uppvisadt för rådet och af detsamma godkändt. Man borde ock hafva afseende på testators person och äfven på hertigens. Härom talades sedermera mycket inom ståndet och först följande dagen, den 29 September, kom man till votering, hvilken skedde stiftvis. Å ena sidan åberopades aktningen för den aflidne konungens minne och för hertigens person, å den andra anmärktes den våda för rikets lugn, som hertigens deltagande i styrelsen kunde medföra. Man hade ej hunnit långt, då statssekreteraren Ehrenstéen infann sig, skickad från rådet att inför ståndet uppläsa testamentet och påskynda sakens afgörande. Han tillade, att enkedrottningen redan gifvit sitt bifall till rådets mening; men man svarade honom, att man ännu behöfde betänketid och att man gerna skulle se, om rådet ville, genom några af adeln, meddela presteståndet sina skäl för hertigens uteslutande.
En deputation från adeln, anförd af Clas Rålamb, infann sig ock kort härefter hos presteståndet och tillkännagaf adelns beslut. Sedan denna deputation aflägsnat sig, var Emporagrius den förste, som erkände vigten af de skäl, hvilka talade emot hertigens deltagande i styrelsen, hvilka skäl dock »mestadels voro sådana, att de ej må nämnas». Han tillstyrkte derföre att gifva vika, hvari de fleste instämde och hvilket också omsider blef ståndets beslut, sedan underrättelse erhållits från borgareståndet, att äfven detta stånd kommit till samma beslut.
Dagen derpå, den 30 September, vexlades först deputationer mellan de särskilda stånden. Presterne sade till adeln, att ehuru de helst velat bibehålla konungens testamente oförändradt, med afseende å hans stora förtjenster om fäderneslandet, funno de dock adelns mening vara den bästa och för riket tryggaste; men de önskade, att hertigen måtte undfå ett underhåll, som svarade mot hans stånd och höghet, utan att vara för landet och undersåtarne betungande. Underhållets belopp öfverlemnades likväl åt enkedrottningen och rådet att bestämma. Det oaktadt fann adeln detta presteståndets yttrande »något intrikat». Borgareståndet underrättade adeln om sitt instämmande i rådets mening, och bondeståndet förklarade inför adeln, att ståndet underkastade sig de öfriga ståndens godtfinnande i detta ärende, med afseende på hvad som blifvit ståndet förestäldt, att det vore för konungen och riket säkrare, om regeringen under minderårigheten fördes af undersåtar än af en furste och dertill en så nära slägting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
