Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeståndet underrättades om det gjorda valet, med begäran att ståndet måtte lyckönska den valde, hvilket ock skedde.
Vid denna tid blefvo äfven de skiljaktiga meningar, som i afseende å tillägget i regeringsformen yppat sig hos rådet, hos adeln och hos de öfriga stånden, slutligen, efter långvariga tvister, sammanjemkade. Det skedde genom en rådplägning mellan några rådets ledamöter, De la Gardie, Gustaf och Sten Bielke, Schering Rosenhane, Gustaf Bonde, Clas Tott och Göran Fleming, samt ett utskott från adeln, preste- och borgarestånden under den 26–29 Oktober, hvars resultat blef ett tillägg till 1634 års regeringsform, uppsatt af Schering Rosenhane och antaget af ständerna den 3 November 1660.
I regeringsformens första punkt, som handlade om religionens enhet, enligt förut erkända symboliska böcker och Upsala mötes beslut, tillades ett åberopande af 1611 och 1654 årens konungaförsäkringar samt religionsstadgarna af åren 1617 och 1655, i kraft af hvilka ingen främmande religion skulle i riket få hemligen eller uppenbarligen predikas, med undantag endast för främmande makters sändebud och deras följen, samt den svenske medborgare, som öfvergick till en främmande religion, förlora sina medborgerliga rättigheter.
Arfföljden till kronan förändrades i enlighet med riksdagsbesluten 1649 och 1650, hvilka öfverflyttade denna arfsrätt till pfaltziska grenen af Wasaätten, men inskränkte densamma till konung Carl X Gustafs manliga bröstarfvingar. Så länge nu regerande konungen eller någon af hans manliga bröstarfvingar vore i lifvet, skulle intet eventuelt val af tronföljare få ega rum.
Riksens råd skulle af konungen utses med rådets och ständernas vetskap och samtycke, till ett antal af högst 40, de fem höga riksembetena häri inbegripna. Ej skulle mer än en af samma slägt få sitta i regeringen och högst tre i rådet, dock ej mer än två bröder eller en fader och en son. Skulle något af de höga riksembetena blifva ledigt under konungens minderårighet, så borde det återbesättas »med ständernas kommunikation och antagna betänkande», men dertill finge aldrig någon furstelig person ifrågakomma, utan endast Sveriges ridderskap och adel.
Riksdrotsen skulle dädanefter hafva öfveruppsigt öfver lagskipningen i hela riket och, när konungen vore frånvarande, föra ordet i regeringen, men under nuvarande konungens minderårighet skulle detta ordförandeskap tillkomma enkedrottningen. Svea hofrätt skulle få en särskild president af rikets råd, och i Jönköpings så väl som i Åbo hofrätt skulle, utom presidenten, två riksråd tjenstgöra, i stället för att, enligt 1634 års regeringsform, endast presidenterne i dessa hofrätter borde vara riksråd. Till nästa riksdag skulle genom deputerade af ständerna en revision af hela justitieväsendet företagas. Handels- och bergskollegierna skulle förblifva bestående så, som aflidne konungen dem stadfäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
