Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å allmän riksdag blivit beslutadt skulle ega bestånd tills det på annan allmän riksdag af konungen, med ständernas samtycke, upphäfdes.
Riksdag skulle hållas hvart tredje år, och om deremellan vigtiga ärenden skulle förekomma, hvilka dock ej syntes påkalla en allmän riksdags utlysande, egde regeringen rådföra sig med de fem äldre rikskollegierna, men icke att sammankalla några landskapsmöten.
Samma datum, den 3 November 1660, som detta tillägg till regeringsformen, har äfven riksdagsbeslutet, hvilket, utom en bekräftelse på konungens arfsrätt och enkedrottningens lifgeding, endast innehåller ett åberopande af hvad som blifvit förordnadt rörande förmyndarestyrelsen och tillägget till 1634 års regeringsform.
Följande dagen, den 4 November, firades med stor prakt Carl Gustafs begrafning, till hvilken äfven hans broder hertig Adolf Johan infunnit sig.
Under hela den tid tvisten och öfverläggningarna rörande testamentets giltighet pågått, hade hertigen stannat på Stegeborg och först den 28 Oktober instälde han sig i hufvudstaden, ditbjuden för firandet af broderns begrafning. Han mottogs af rådet med alla yttre vördnadsbetygelser, men den 31 Oktober kom till honom ett utskott från rådet och alla fyra stånden, att formligen tillkännagifva det beslut, som blifvit fattadt i afseende å riksstyrelsens förande under minderårigheten. Hertigen svarade lugnt och yttrade då intet missnöje öfver ständernas beslut, men några veckor efteråt klagade han öppet, att riksmarskembetet blifvit honom med våld fråntaget, hvilket föranlät rådet att genom tre sina ledamöter helsa honom, att han borde hålla inne med dylika ord, ty han hade aldrig haft några lagliga anspråk på detta embete. Hertigen ursäktade sig och lät sedermera under någon tid ej vidare höra af sig.
När riksdagsbeslutet utfärdades, borde ock riksdagen varit afslutad, men så var dock ej förhållandet; ty en »andra proposition» af den nya regeringen och ett nytt tilltag af drottning Christina föranledde en efter-riksdag.
Den 29 Oktober öfverlemnade regeringen till ständerna sin andra proposition, som först innehöll några ord om reduktionen, men blott i de allmännaste uttryck och utan något förslag från regeringen. Den ville endast inhemta ständernas mening deröfver, samt »förspörja hvad de i denna konjunktur skattade i målet bäst och rådligast.» Vidare antyddes huru stora utgifterna voro i förhållande till inkomsterna, hvarföre regeringen »ville gerna förnimma hvad utväg och råd ständerna dertill kunna meddela». Emellertid föreslogs nu en ny skatteafgift, nemligen »afgiften för stämpladt papper», hvilken dock beräknades uteslutande för att vinna tillgångar till de sedan flera år innestående lönerna för hofrätternas embetsmän. En särskild gärd för aflidne konungens begrafning äskades äfven, enligt hvad förut varit öfligt. Slutligen begärde regeringen att veta ständernas mening rörande åtskilliga punkter i privilegiet för låne- och vexelbanken, bland annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
