- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
398

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka alltid trifdes väl med »Lasse Kagg», såsom de kallade honom och såsom han kallade sig sjelf, när han icke, för att ej synas olärdare än några bland sina vänner, som brukade gifva latinska ändelser åt sina förnamn, skref sig »Lassus Kagg», såsom det någon gång hände honom, ty han var icke särdeles stark i latinet.

Carl Gustaf Wrangel, grefve till Salmis, friherre till Lindeberg och Ludenhoff, herre till Skokloster, Bremervörde, Wrangelsburg, Spiker, Ruppin, Ekebyhof och Gripenberg, hafva vi äfven i det föregående lärt känna såsom under trettioåriga kriget den mest framstående bland de svenske härförarne af andra ordningen, då vi till dem af första räkna Gustaf Adolf, Gustaf Horn, Johan Banér och Lennart Torstensson. Vi hafva äfven funnit Wrangel vara den främste och mest anlitade af Carl Gustafs fältherrar, kämpande lika modigt till sjös som till lands, hvarföre han ock blifvit i December 1657 af konungen nämnd till riksamiral och skall äfven fått hans löfte att blifva riksmarsk, hvilket embete Carl Gustaf dock på dödssängen ansåg sig böra lemna åt sin broder, för att inom förmyndarestyrelsen hafva ytterligare en nära anhörig till den unge konungen. Efter hertigens aflägsnande uppträdde ock Wrangel såsom sökande till riksmarsk-embetet, men förmåddes, såsom nyss är berättadt, att afstå derifrån genom utsigten till ett giftermål mellan grefve Nils Brahe och Wrangels dotter Margaretha Juliana, hvilket ock ingicks i December 1660.

Vid Carl Gustafs död var Wrangel frånvarande i Pomern och kom först, sedan frederna i Oliva och Köpenhamn voro afslutade, fram på sommaren 1660 till Stockholm. Vid konungens begrafning den 4 November bar han spiran och firade under följande månaden medelst präktiga gästabud sin dotters bröllop, men tog i allmänhet föga verksam del i regeringsbestyren och återvände tidigt på våren 1661 till Pomern, der han fortfarande var generalguvernör och der han den 21 April i Greifswald öppnade en landtdag, i ändamål att söka förmå Vorpomerns ständer att åtaga sig några nya skatter, hvilket dock ej lyckades, emedan landet var dels genom det nyss slutade kriget, dels genom en svår missväxt under det föregående året alldeles utblottadt. Han dröjde också icke särdeles länge vid öfverläggningarna, utan reste till sitt slott Bremervörde samt vistades äfven under största delen af följande året utom Sverige. Äfven under året 1663 finna vi honom i Pomern, der han i Wolgast, hvarest ständerna från hela Pomern voro församlade, mottog deras hyllningsed åt den unge konungen samt begaf sig sedermera till Sverige.

Riksmarsk-embetet, som blifvit ledigt genom Kaggs död i November 1661, hade icke blifvit återbesatt, emedan regeringen ej ville endast derföre sammankalla en riksdag och, efter det förbehåll, som blifvit infördt i det nya tillägget vid 1634 års regeringsform, ej vågade på egen hand tillsätta detta vigtiga embete, till hvilket Wrangel emellertid nu temligen allmänt ansågs såsom den mest berättigade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free