Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillsättningen skedde ock först under den riksdag, som började i Maj 1664, och till förloppet dervid återkomma vi vid berättelsen om denna riksdag.
Wrangel blef både af regeringen och rådet enhälligt utsedd till riksmarsk och, sedan detta nu blifvit den 13 Maj bekräftadt af ständerna, inträdde han i utöfningen af detta nya embete, hvarmed tillika följde presidentskapet i krigskollegium. Han visade dock snart nog icke mera håg för dessa embetsbestyr än förut för dem, som tillhört presidentskapet i amiralitetskollegium. Wrangel var framför allt krigare. I spetsen för en här hvars rörelser han ensam bestämde och vid hvars ledning han icke hade att befara anmärkningar af med honom likstälda personer, fann han sig väl och hade såsom härförare gjort riket många och vigtiga tjenster; men inom kollegium eller rådkammaren, der hans vilja icke var ensam bestämmande och der han, som dessutom icke var någon ordets man, icke sällan fann sig öfverröstad, kände han oftast vantrefnad och var derföre för det mesta frånvarande i Pomern, der han uppträdde nära nog som en regerande furste både i prakt och sjelfrådighet. Emellertid klagade man i rådet, att krigsförvaltningen vanvårdades under dess högsta styresmans frånvaro och att det goda skick, hvari det svenska krigsväsendet blifvit bragt under Kaggs långvariga och omsorgsfulla ledning, nu blifvit betydligt försämradt. Dessa klagomål lade dock Wrangel föga på sinnet, och något allvarsammare steg vågade man icke taga mot den djerfve och mäktige härföraren, hvars stora inflytande inom hären man väl kände.
Det var också mera genom sina byggnader än genom sin embetsmannaverksamhet Wrangel gjorde sig påmint inom sitt fädernesland. På Riddarholmen anlade han ett palats så ståtligt och vidsträckt, att det sedermera, under byggnaden af det nuvarande kungliga slottet, i många år begagnades såsom boning af den kungliga familjen och hofvet, hvaraf det ock fick namn af kungshuset, samt ännu inrymmer Svea hofrätt och några af rikets förvaltande verk. Likaså uppförde och inredde han Skoklosters slott, ett af de praktfullaste i enskild mans ego inom hela Norden. Det syntes, att han sett sig väl till godo under sina krig, och för krig röstade han också alltid, så snart något tillfälle dertill erbjöd sig. Vi få äfven i det följande se, att han slutligen lyckades inveckla Sverige i krig, till föga båtnad för landet, och i allmänhet blefvo den ära och det stora anseende, Wrangel under sin föregående krigiska verksamhet förvärfvat, icke så litet fördunklade under hans deltagande i förmyndarestyrelsen.
Magnus Gabriel De la Gardie, grefve till Leckö och Arensberg, friherre till Ekholmen, herre till Hapsal, Helmet, Höjentorp, Käggleholm, Magnusberg (nu Carlberg), Mariedal och Vengarn, Sveriges rikskansler och mest lysande ädling, ända från sin första ungdom en lyckans gunstling, hade nu, vid nyss fylda 38 år och således i fulla kraften af sin mannaålder, nått lyckans höjd, för så vidt denna kan sägas betecknas af en lysande samhällsställning, stora rikedomar och stort inflytande. Han var dessutom rikt begåfvad med personliga företräden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
