Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företog 1639 en resa till de tyska, lüttichska, engelska och skottska bergverken, för att öka sina insigter i bergväsendet, hvarefter han 1651 blef landshöfding i Stora Kopparbergs län samt 1652 tillika president i bergskollegium och kammarråd. I Maj 1654 blef han friherre, med Lais i Lifland till friherrskap, och var landtmarskalk vid riksdagen samma år så väl som sedermera vid 1655 års riksdag. I September 1655 inkallades han i rådet och förordnades tillika till ledamot af reduktionskommissionen, med bibehållande af sitt presidentämbete, hvilket han nedlade först 1678. Jemte riksrådet Christer Bonde var han regeringens ombud vid landskapsmötet med ständerna från Vestmanland, Nerike och Vermland 1657. Kort efter det förmyndarestyrelsen blifvit ordnad vid riksdagen i Stockholm 1660 förordnades Erik Fleming i December samma år å nyo till ledamot af reduktionskommissionen, i hvilken han redan under Carl Gustafs regering deltagit. Han var ock sedermera alltid en af dem, som yrkade på fred och sparsamhet samt slöt sig derföre till Gustaf Bonde och efter hans död till Sten Bielke. Vid 1664 och 1668 årens riksdagar var han en af de rådsledamöter, som utsågos att underhandla med bondeståndet om beviljandet af hvad i de kungliga propositionerna blifvit begärdt, och den framgång han härvid rönte vittnar att han egde ståndets förtroende. Han framstår också alltid såsom en kunnig, duglig och redbar man, under hvars styrelse bergslagen i riket vunno en betydlig utveckling. För öfrigt berömmes han såsom en gudfruktig, rättskaffens, emot presterskapet och de fattige gifmild herre. Han dog på sin egendom Riksten i April 1679 ocn är begrafven i Sorunda kyrka i Södermanland, der en dyrbar grafvård af marmor blef uppförd till hans minne.
Sten Bielke, friherre till Korpo i Finland, herre till Leals län, Gäddeholm, Gräsö, Mellå, Örboholm och Tangå, son af riksrådet friherre Nils Bielke, var född i Åbo den 8 Augusti 1624. Efter fulländade studier ingick han vid flottan, der han redan vid 30 års ålder tjent sig upp till vice amiral 1654, då han tillika blef amiralitetsråd. Kort efter Carl Gustafs kröning afgick Bielke till Wien för att tillkännagifva Carl Gustafs uppstigande på Sveriges tron och söka styrka det vänskapliga förhållandet mellan de båda makterna. När sedermera, under följande året, Carl Gustaf begynt sitt polska krig, sändes Bielke för andra gången till Wien för att undanrödja de misstankar man der fattat, att svenska konungens planer ej gälde ensamt Polen, utan att han ämnade efter dess kufvande flytta sina vapen till Tyskland. Bielke skulle försäkra kejsaren, att svenskarne hvarken komme att oroa hans arfländer eller någon af de tyska staterna, så framt kejsaren ville afhålla dessa från inblandning i Polska kriget. Derefter deltog Bielke i underhandlingarna med Holland uti Elbing 1656 samt blef i Juli 1657 riksråd och tillika amiral. Han användes dock af Carl Gustaf vida mera som diplomat än som sjöman och var en af de svenske underhandlarne vid roskildska freden, likasom han sedermera, jemte Peter Julius Coijet, ledde de underhandlingar, som skulle tillvägabringa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
