Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven en bland riksråden under Carl XI:s minderårighet, var född i Stockholm i Maj 1618 och hade före sitt inträde i rådet i Februari 1660 varit i krigstjenst under trettioåriga kriget, hvarunder han redan 1643 hunnit öfverstegraden, sedermera, jemte Gustaf Evertsson Horn, blifvit friherre till Marienborg 1651 samt derefter befordrats till generalmajor af kavalleriet, så, efter att hafva utmärkt sig vid flera tillfällen under polska kriget, till generallöjtnant och slutligen i December 1657 till öfverbefälhafvare öfver trupperna i Finland. Då han blef riksråd, anstäldes han tillika i Svea hofrätt, men förflyttades 1664 derifrån till Åbo hofrätt, der han likväl aldrig tjenstgjorde, ehuru han ända till 1669 innehade lönen. Han blef fältmarskalk i Juli 1665 samt generalguvernör öfver Bremen och Verden efter Gustaf Evertsson Horn 1666. Sedan Sverige råkat i krig med Brandenburg 1675, blef Bremens och Verdens område öfversvämmadt af fienden, och Henrik Horn, med vida underlägsna stridskrafter, nödgades i Augusti 1676 uppgifva Stade, den sista befästade ort svenskarne ännu i dessa trakter hade qvar, men betingade sig fritt aftåg till Hamburg och fick i Mars följande året befälet öfver svenska flottan, vid emottagandet af hvilket befäl han likväl förklarade, att han, såsom obekant med sjöväsendet, icke åtog sig ansvaret för den möjligen olyckliga utgången. Olycklig blef den ock, såsom vi i berättelsen om sjökriget 1677 skola visa, men Henrik Horn fick dock redan under hösten samma år ett nytt befäl till lands, i det han skickades att anföra de trupper, som skulle drifva danskarne ur Jemtland, hvilket ock lyckades. Efter ett försök att inbryta i Norge, hvilket likväl snart måste uppgifvas, tog han ingen vidare del i kriget, men återvände, sedan fred slutats, till sitt guvernement, der han afled i Stade den 4 Mars 1693. Han hade varit 4 gånger gift och är, så väl som alla hans hustrur, begrafven i Badelunda kyrka i Vestmanland. Att döma af rådsprotokollen, synes han icke tagit någon verksammare del i rådets förhandlingar under förmyndarestyrelsen, hvartill han ock efter sin förflyttning till Bremen var urståndsatt.
Christer Horn, friherre till Åminne, herre till Vikhus, Gamleby, Vik, Görvelsdal, Örlinna, Lissjö, Lärjeholm och Salisborg, son af friherre Clas Horn, hvilken vi i det föregående omnämnt bland riksråden under Christinas minderårighet, var född å fädernegodset Vikhus i Vestmanland i November 1622 och tillhörde en annan gren af slägten än Gustaf och Henrik Horn. Likasom de fleste af sin slägt och äfven af den tidens svenska ädlingar, egnade sig Christer Horn åt krigareyrket och hade hunnit öfverstegraden, innan han finnes omtalad i samtida anteckningar samt då icke genom krigiska bedrifter, utan genom andra, mindre ärofulla. Han var nemligen, jemte sin yngre broder Bengt, en ganska flitig deltagare i det sällskap, som kallade sig »Rumlarne» (Les Goinfres) och tyckes väl gjort skäl för namnet. Lorens von der Linde eller »Lasse Lind», hans vanliga benämning inom detta sällskap, var själen deri, och många rika, högättade unge män voro mot slutet af Christinas regering medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
