Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhållas utan säker pant. Strax efter konungens död hade Coijet, som då var i Holland, der hört sig före. Konungens egna obligationer hade man föga värderat, utan fordrat, jemte säkerhet i tullen för någon viss vara, äfven en förbindelse af hela rådet eller af ständerna, och slutligen hade man ej velat lemna kapitalet på längre tid än tre år, tills det visade sig om räntan i behörig tid betaltes.
Efter dessa upplysningar fick frågan om upptagande af ett utländskt lån hvila tills vidare, och man hade nu inga andra utvägar till förlägenhetens afhjelpande än att mera än dittills rätta de särskilda aflöningsstaterna efter rikets tillgångar samt att söka tillvägabringa en tillökning i dessa genom sparsammare donationer och noggrannare tilllämpning af reduktionsstadgan.
I förra hänseendet blefvo nya stater nu uppgjorda af Gustaf Bonde, i hvilka tjensternas antal var betydligt minskadt och de särskilda lönerna bestämda till belopp, som äfven i förhållande till då varande låga varupris visst icke kunna anses högt tilltagna. Den egentliga riksrådslönen bestämdes till 1,500 daler, men dessutom skulle hvarje riksråd hafva sig anslaget ett lagmansdöme eller några häradshöfdingsdömen. Hvarje riksråd, som tillika var ledamot af något kollegium, hade ytterligare 1,500 daler. Kollegiernas ordförande hade, såsom sådana, 100 daler i veckan och dessutom, såsom ledamöter i regeringen, hvardera 7,500 daler årligen. Riksmarskalken, hofstatens chef, hade 9,000 daler årlig lön, vice presidenten i Svea hofrätt 1,500 daler, i de öfriga hofrätterna 1,200, assessorerne 1,000 eller 800, sekreterarne 900 eller 600, fiskalerne 750 eller 600, dock blott så vida inkomsterna af stämpelpappersafgiften härtill lemnade tillgång, eljest något mindre enligt äldre stater. Generaler hade i årlig aflöning 2,000 daler, generalmajorer 1,600, assessorer i krigskollegium 1,500, krigskommissarien 1,200, sekreteraren och kamreraren 900, amiraler utom rådet 1,240, amiral-löjtnanter (vice amiraler) 1,000, majorer vid flottan 750 à 800 o. s. v. Sverige hade vid denna tid, efter det nyss slutade kriget mot så talrika fiender, endast 2 generaler på ordinarie stat, en vid rytteriet och en vid fotfolket, riksråden Gustaf Banér och Arvid Forbus; likaledes blott 2 generalmajorer, riksrådet Christer Horn och generalmajor Weijker, men dessutom på extra stat eller under andra titlar 5 generallöjtnanter och 11 generalmajorer. Riksskattmästaren hade emellertid just vid uppgörandet af krigsstaten att bestå sin svåraste strid, dels mot militärerne inom rådet, hvilka ville hafva denna stat rikligen tilltagen, dels äfven mot riksdrotsen, som vid krigsstatens civila afdelning önskade starkare kontroller och följaktligen äfven flera tjenstemän, än riksskattmästaren ansåg behöfliga. Efter åtskilliga tvister inom rådet så väl härom som rörande de öfriga aflöningsstaterna, lemnades det åt kammarkollegium att i samråd med hvarje särskildt af de öfriga kollegierna uppgöra slutligt förslag till riksstat att underställas regeringens och rådets godkännande. Ett sådant förslag inkom ock i början af April 1661, och Gustaf Bonde visade, att, om detta förslag följdes, skulle ett årligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
