Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverskott af 28,000 daler uppstå, hvaremot, om man antoge kollegiernas hvar för sig afgifna förslag, uppkomme en årlig statsbrist af 4 tunnor guld. Från alla håll hördes nu anmärkningar, att kammarkollegiets förslag var alltför knappt tilltaget, och slutligen, efter flera jemkningar, tillkom en riksstat, i hvilken utgifterna för konungens hofstat voro upptagna till 95,081 daler, för enkedrottningens till 100,000 daler, hertig Adolf Johans pension till 9,000 daler, riksembetsmännens och riksrådens löner, utom inkomsterna af lagmans- och häradshöfdingebefattningarna, till 154,000, Svea hofrätt till 41,850, Göta hofrätt 18,206, krigskollegium, med allt hvad derunder hörde, 589,081, amiralitetet, med hvad derunder hörde, 300,000, kammarkollegium 61,686 daler o. s. v. Till afbetalning å statsskulden voro anvisade 756,530 daler.
Härmed var staten för det egentliga Sverige faststäld, men nu återstod att uppgöra staterna äfven för de särskilda besittningarna, och dervid mötte stora svårigheter i anseende till de dryga kostnader de talrike der behöflige trupperne medförde.
Sedan man vändt frågan på alla sidor och alltmera öfvertygat sig om omöjligheten att under för handen varande förhållanden få statsinkomsterna tillräckliga för statsutgifterna, framlade Gustaf Bonde det förslag till statsverkets upphjelpande, hvilket vi anfört här ofvan vid hans lefnadsteckning. Efter afhörandet af dess allmänna grunder öfvergick rådet till en granskning af de särskilda besparingsförslag, som i sammanhang dermed voro af Bonde framstälda, och efter lång öfverläggning blef man slutligen ense derom, att inga donationer skulle ytterligare få medgifvas förr än gods till ett visst räntebelopp genom reduktionen hemfallit till kronan; men detta belopp blef icke bestämdt, utan rum derför lemnadt i rådsprotokollet. Beslutet skulle i alla fall gälla endast det egentliga Sverige, Finland och Ingermanland, samt undantag få ega rum för välförtjenta eller särdeles behöfvande personer.
Emellertid hade man sålunda åter kommit in på reduktionsfrågan, der riksdrotsen alltid var riksskattmästarens afgjorde vedersakare. Reduktionskommissionen var visserligen i fortfarande verksamhet, men icke var det mycket som vans genom dess åtgöranden. Om från beloppet af till kronan indragna räntor afräknas sådana å de Norrköpings beslutsgods, hvilka efter utslocknandet af förläningstagarnes manliga ätt hemföllo till kronan och skulle hafva till henne återgått, oberoende af 1655 års reduktionsstadga, så indrogs under året 1661 af reduktionskommissionen endast 540, under året 1662 icke öfver 3,515 och under året 1663 blott 2,942 daler s. m. ränta, under de följande åren ännu mindre och under intet år så mycket som motsvarade kostnaden för den kommission, af hvilken indragningen verkstäldes!
För öfrigt fingo icke ens de indragna godsen förblifva kronans egendom. Vid flera tillfällen
genomdrefvo Gustaf Bonde och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
