Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militärernes gensagor mot afkortningar i krigsstaten och klagomålen i allmänhet, att ej ens anslagna medel verkligen utföllo. Han påstod, att man vid statsregleringen måste göra afseende på fyra ting: först på rikets värn och säkerhet, hvarvid man ej fick vara sparsam i otid, utan måste fullfölja påbörjade nödiga arbeten och fortfarande underhålla garnisoner och annan milis samt härtill anordna säkra medel. Dernäst måste man afse rikets yttre ställning och ej tänka, att man alltid sitter i rosengård, utan hellre bereda sig för alla fall och till den ändan underhålla flitig korrespondens, som är själen i rådslagen. För det tredje måste man ock se på konungadömets värdighet och ej på hofvet inspara några hundra riksdaler. Slutligen borde rikets kredit bevaras, men härvid iakttagas, att kreditorerne blefve efter billig proportion förnöjde och att de, som blefve tillfredsstälde, ej måtte undandraga sig att en annan gång bispringa kronan, när så behöfdes. Bonde svarade, att för militien var gjordt och gjordes hvad möjligt var. Hufvudfelet låg deri, att man af brist på kontanta tillgångar för tillfället ständigt måste taga allting på kredit. Tillökningar i hofstaten vore onödiga under konungens minderårighet och i allmänhet vore bäst, att statsförslaget, sådant det en gång var uppgjordt, förblefve orördt, helst hvarje ändring vanligen medförde en tillökning i utgifterna. De särskilda svenska besittningarnas ekonomiska förhållanden gjorde också rådet mycket bekymmer. Man hade visserligen sökt ordna deras stater så, att de skulle bära sig utan tillskott från svenska statsverket, men härför mötte många svårigheter i anseende till den krigsstyrka, som der måste fortfarande vara förlagd.
Bondes statsregleringsförslag synes emellertid blifvit utan väsentlig förändring antaget, och statsräkenskaperna för 1662 utföllo på det hela fördelaktigt. De utvisa, att statsinkomsterna under året utgjort i runda tal 7 millioner daler silfvermynt och utgifterna 6 millioner, öfver 2 millioner afkortningar häri inberäknade, att statsskulden uppgått till 10 millioner, hvaraf en tredjedel utgjorts af innestående löner, men att skulden till följande året blifvit minskad med 1 million, dock sannolikt till någon del genom öfverflyttning på andra titlar, samt att de flesta landskapen utom det egentliga Sverige till största delen sjelfva bekostat sin förvaltning. Det hela vittnar om en kraftfull och klok ledning, så mycket mer att värdera, om man tager i betraktande det ständiga knotet och motståndet hos missbelåtna embetsbröder. De betydande afkortningarna visade följderna af krono- och skattegodsens afhändande, och kostnaderna för krigsväsendet röjde redan samma missförhållande till de öfriga statsutgifterna, som alltsedan varit öfverklagadt.
Under första hälften af året 1663 var rådets tid åter väsentligen upptagen af frågor om riksstatens ordnande. Det föregående årets statsreglering hade nemligen ej fått förblifva orubbad, och i Juli 1663 inkom kammarkollegium till regeringen med en ganska allvarsam framställning af det betänkliga missförhållandet mellan rikets inkomster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
