Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De inre förhållandena, 1661-1664
- De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bielke 1661, Axel Lillie, Taube, Bielkenstierna och Douglas 1662, Königsmarck och Schering Rosenhane 1663, samt Knut Posse, Thure Sparre och Per Ribbing under våren 1664. Under denna tid hade Gustaf Bielke varit president i Svea hofrätt och efter honom Seved Bååt, samt i hofrätten för öfrigt tjenstgjort Thure Sparre, Johan Gyllenstierna, Christer Horn och Svante Banér. Knut Posse och Carl Mörner hade varit presidenter i Göta hofrätt, Erik Sparre i Åbo, Carl Mörner och Johan Gyllenstierna i Dorpts hofrätt. Axel Lillie, Carl Lewenhaupt, Gustaf Banér, Arvid Forbus och Lorens von der Linde hade tjenstgjort i krigskollegium, Bielkenstierna, Stjernsköld och Nils Brahe i amiralitetskollegium, Schering Rosenhane, Clas Tott, Sten Bielke och Bengt Oxenstierna i kansliet, Gustaf Soop, Göran Fleming och Lorens Creutz i kammarkollegium. Erik Fleming hade varit president i bergskollegium, Seved Bååt och Knut Kurck i kommerskollegium, Schering Rosenhane och Clas Tott öfverståthållare i Stockholm, Gustaf Horn generalguvernör öfver Finland, Axel Lillie och Bengt Oxenstierna öfver Lifland, riksamiralen Wrangel öfver Pomern, Königsmarck och Gustaf Horn öfver Bremen och Verden.,
De yttre förhållandena, 1661–1664.
Under året 1660 hade Sverige slutit fred med alla sina fiender, utom Ryssland, med hvilken likväl stillestånd var ingånget sedan 1658 och fredsunderhandlingar i gång. Ständerna hade besvarat regeringens framställning om förhållandet till Ryssland med en önskan, att man måtte söka få fred, dock på hederliga vilkor och det, om så godt fans, medelst ett förbund med Polen mot den gemensamme fienden.
Härom höllos flera öfverläggningar inom rådet i senare hälften af Oktober och början af November 1660, hvilka slutade med att rådets flertal den 8 November förklarade sig för ett förbund med Polen. Schlippenbach afsändes för att söka bringa det till stånd, men drunknade under utresan, såsom förut är berättadt, och i stället blef Sten Bielke utsedd till Sveriges sändebud hos polske konungen och republiken. I den instruktion, som den 12 December för honom utfärdades, ålades han emellertid att gå försigtigt till väga. Underhandlingen skulle föras så, att Ryssland derigenom skulle förmås till fred. Särskildt skulle Bielke beflita sig om samverkan med fransyska sändebudet i Polen. Frankrike borde lemna några tunnor guld i subsidier; vore det dertill ej villigt, skulle Bielke ej yrka på det polska förbundet.
Bielkes resa blef, för den olämpliga årstiden, uppskjuten till långt fram i Februari, och under tiden hade åtskilliga betänkligheter uppstått i afseende å det tillämnade förbundet. Brahe fruktade, att så väl Sverige som Frankrike försummat tillfället att bevara sitt inflytande i Polen, och att Österrike förekommit dem. – Han befarade äfven, att de katolske skulle söka bringa Polen till fred med Ryssland, hvarefter Sverige skulle blifva allena i striden mot detta rike; påminte, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0465.html
