Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike, borde franska subsidier kunna erhållas. Clas Tott skickades derföre till Frankrike och afslöt der i Fontainebleau den 19 September 1661 ett förbund på tio års tid, hvarigenom båda makterna garanterade hvarandra handelns säkerhet och frihet på sådana vilkor, som af gammalt dem emellan gält, äfvensom den westfaliska fredens vidmakthållande, samt lofvade hvarandra ömsesidigt bistånd mot möjliga anfall i strid mot denna fred. Äfven skulle båda makterna medverka till så väl förlängande som utvidgande af det tre år förut mellan dem och åtskilliga tyska stater ingångna Rhenförbundet. I hemliga artiklar lofvade dessutom svenska regeringen, derest polska ständernas valfrihet blefve störd, upprätthålla densamma medelst en väpnad styrka af 12,000 man på det sätt, som med polackarne kunde öfverenskommas, hvaremot franska kronan skulle lemna den svenska 480,000 rdr i årliga subsidier. Tillika utfäste sig svenska regeringen att lägga sig ut för den franske prinsen hertigens af Enghien val till polsk tronföljare. Om Sverige, medan dess trupper voro sysselsatte i Polen, blefve angripet af någon fiende, förband sig Frankrike att af alla krafter föra dess försvar. Slutligen, som Sverige måste för dessa ändamål hålla en krigshär i beredskap, utfäste sig Frankrike att i alla händelser till Svenska regeringen utbetala 1,600,000 rdr på 6 år.
Underrättelsen om detta förbunds afslutande mottogs med synnerlig belåtenhet af svenska styrelsen. Den hyste, hette det, »en odödlig tacksamhet till Frankrikes konung, som velat i vården om den allmänna säkerheten göra gemensam sak med Sverige». Denna belåtenhet varade dock icke särdeles länge. De mycket föränderliga förhållandena i Polen tycktes icke vilja utveckla sig efter Frankrikes önskan. Franska regeringen blef missnöjd och tillade, då förbundsfördraget ratificerades i Januari 1662, ännu en hemlig artikel, hvarigenom Sverige skulle förbinda sig att befordra den franske prinsens val till konung i Polen icke allenast mot främmande makter, utan äfven mot de polackar, som kunde vilja motsätta sig detta val. Äfven denna artikel underskrefs af Tott, hvilket väckte missnöje hos flera inom rådet; men meddetsamma utföllo 100,000 rdr af subsidierna, och den 10 Juni ratificerade svenska regeringen också den nya artikeln. Då detta skedde, hade likväl polska riksdagen redan beslutat att icke välja någon tronföljare, så länge konungen lefde, och med detsamma förföll, å Frankrikes sida, anledningen till förbundet med Sverige. Franska regeringen klagade, att tronföljarevalet misslyckats genom försummelse å Sveriges sida och innehöll all ytterligare utbetalning af subsidierna. Ej nog härmed, i September 1662 ankom Terlon, som förut varit franskt sändebud bos Carl Gustaf, i samma egenskap å nyo till Stockholm med uppdrag att tillvägabringa det ingångna fördragets fullständiga upphäfvande. I flera månader pågingo underhandlingarna härom, men slutligen blefvo de hemliga artiklarna i fördraget upphäfna och den 3 Januari 1663 afslöts ett nytt försvarsförbund mellan båda makterna på de allmänna grunder, som innefattades i den offentliga delen af det förra fördraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
