- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
455

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ega en i diplomatiska värf förfaren man att sköta de ytterligare underhandlingarna med Ryssland.

Emellertid klagades i början af året 1663, att ryssarne fortfarande gjorde svårigheter vid fångarnes utvexling, och å nyo sattes i fråga att mot ryssarne vidtaga allvarsamma åtgärder. De la Gardie hoppades, att man skulle kunna afpressa ryssarne en summa penningar, hvartill de under drottning Christinas tid låtit bringa sig under mindre svåra förhållanden. Skulle det komma till krig, hade man allt att hoppas af Guds rättvisa. Man stannade dock dervid att låta en ny beskickning afgå till Ryssland, och Bengt Horn utsågs å nyo till dess hufvudman. Det visade sig likväl, att äfven denna beskickning ej kunde bringa fredsvilkoren till slutligt fullgörande, och i Oktober 1663 var saken ännu en gång före i rådet, och äfven nu yrkades, denna gång synnerligast af Bengt Skytte, att man borde genom svenska gränsens flyttande längre in åt Ryssland skaffa sig ytterligare trygghet mot anfall derifrån; men man stannade dock vid att befalla sändebuden nöja sig med de ursprungliga fordringarna. Bengt Oxenstierna afstyrkte ock från Lifland på det högsta hvarje fredsbrott med Ryssland. Det var ej i så dåliga omständigheter, som man påstått, ty det hade återtagit öfvervigten i kriget mot Polen och stod nu i beredskap att ingå fred med detta rike. Så stodo ännu förhållandena till Ryssland, när 1664 års riksdag öppnades.

Brandenburg hade nu blifvit en uppåtsträfvande makt, som under Carl Gustafs krig ofta gjort svenska regeringen bekymmer och äfven nu icke sällan var föremål för öfverläggningarna i rådet. Under den s. k. store kurfurstens sluga ledning hade denna stat börjat mer och mer gripa omkring sig. Fredrik Wilhelm hade under kriget mellan Sverige och Polen förstått vinna politisk sjelfständighet åt det med Brandenburg förenade Ost-Preussen och visade en omisskännelig sträfvan att komma i besittning så väl af det ännu under polsk lydnad varande Vest-Preussen som af svenska Pomern, samt att sålunda äfven blifva en östersjö-makt. Hos svenska regeringen hade det, allt sedan Gustaf Adolfs ryska och polska krig, varit en stående grundsats att utestänga Ryssland från all beröring med Östersjön. Carl Gustaf hade tydligen sträfvat efter ett uteslutande östersjö-välde genom att från Polen taga Vest-Preussen, göra det brandenburgska Ost-Preussen så väl som Kurland till svenska lydstater samt tvinga Danmark att i förening med Sverige stänga Östersjön för främmande flottor. Det hade varit denna sträfvan efter ett uteslutande östersjö-välde, som mot Sverige väpnat Holland, och uti freden i Köpenhamn hade Sverige nödgats frånträda yrkandet på Östersjöns stängande; men om svenska regeringen också från denna tid måst dela östersjöväldet åtminstone med Danmark, vidhöll den emellertid grundsatsen att icke åt nya makter inrymma någon andel i detta välde, och man hade derföre ett uppmärksamt öga på Brandenburg. Frågan var likväl, huruvida denna stat skulle behandlas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free