Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vän eller som fiende, dess förstoringssträfvanden hejdas genom ett förbund eller qväsas genom ett anfall.
Under öfverläggningarna härom i Mars 1661 ansåg Brahe, att man borde ställa sig på vänskaplig fot med Brandenburg, bland annat för att kunna minska krigsstyrkan i Pomern; dock blott så vida freden kom att ega bestånd i Tyskland, i motsatt fall vore det bättre att hafva Polen till bundsförvandt och Brandenburg till fiende, på det våra trupper skulle kunna lefva af det senares länder. Wrangel trodde ingen stadig vänskap med kurfursten vara att räkna på; derföre borde ock aflidne konungen hafva kastat honom alldeles öfverända. De la Gardie menade deremot, att, sedan kurfursten nu pröfvat andra vänner och funnit sig intet gagn hafva af dem samt såg sig stå bredvid två så tvetydiga vänner som Österrike och Polen, skulle han nog vilja närma sig till Sverige. I alla fall kunde en beskickning till honom tjena till att taga tyska ständerna ur den meningen, att Sverige alltid ville hålla sig vägen öppen till ovänskap.
För tillfället kom man dock ej till något beslut härom, men i September 1662 bragtes frågan åter å bane i rådet, och man talade om att skicka någon pålitlig person till Preussen »för att observera». Man tänkte på kommersrådet Friesendorff, som kunde låtsa resa i köpenskapsärenden, men han ansågs vara för mycket känd. Valet stannade slutligen på sekreteraren Esaias Pufendorf, en äldre broder till den bekante häfdatecknaren Samuel Pufendorf. Om förloppet af hans beskickning finnes likväl ingenting antecknadt i rådsprotokollen, men under loppet af året 1663 fördes trägna underhandlingar med Brandenburg så väl rörande Pomerns angelägenheter som i anledning af de tyska ärendena i allmänhet, och i början af året 1664 vände sig kurfursten, som vid denna tid låg i underhandling med Frankrike om inträde i Rhenförbundet, mot garanti af sina senast förvärfvade besittningar, till svenska regeringen och erbjöd en ömsesidig garanti af de tyska besittningarna. Öfverläggningarna inom rådet visade likväl, att man hyste föga förtroende för Fredrik Wilhelms förslag. »Saken kunde vara att tänka på», menade Gustaf Bonde, »om man i garantien fick indraga äfven de förra danska landskapen». Han undrade för öfrigt, att Frankrike, som plägat gynna Polen, ville garantera de brandenburgska länderna. Wrangel klandrade i allmänhet den fredliga riktningen af Sveriges politik, hvarmed man blott insöfde sig sjelf; men De la Gardie anmärkte denna gång, att alla, som ville Sverige väl, särdeles Frankrike, rådde oss till fred och lugn. Slutet blef att kurfurstens förslag afböjdes.
Med Österrike stod svenska regeringen fortfarande i ett spändt förhållande i följd af gammal fiendskap, af stridiga intressen i Tyskland och Polen, af tvister om formen för investituren af Sveriges i westfaliska freden vunna besittningar, vid nu inträffadt regentombyte, samt af fruktan för inblandning i hvarandras angelägenheter. Redan i April 1661 talades om att börja underhandlingar om investituren så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
