Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilläggande, att det borde ske utan oförvägenhet så väl som utan skygghet. Tott ansåg rätta tiden ännu ej vara inne att företaga något mot denna stad, emedan Sverige, under dåvarande förhållanden, skulle ådraga sig samma rykte, som om Frankrike var gängse, att det ville tillställa oreda i tyska riket, hvarigenom man skulle förlora den tillgifvenhet, man nu möjligen kunde påräkna.
Vid slutet af året förekommo nya klagomål mot staden Bremen, och nu trodde så väl Tott som äfven Nils Brahe tillfället vara inne att gå allvarsamt till väga, ehuru de medgåfvo, att inblandning å Hollands och tyska rikets sida svårligen kunde undvikas. Vid riksdagens början i Maj 1664 hade likväl något beslut ännu icke blifvit fattadt, men vi skola i det följande se denna fråga flera gånger återkomma.
Med Danmark var under de närmaste åren efter ett krig, som kostat det så svåra uppoffringar, förhållandet föga vänskapligt, och anledningar till nya tvister saknades icke heller. En sådan gåfvo de icke till vederlaget för Bornholm hörande adliga godsen i Skåne, hvilka enligt fredsslutet skulle åter tillfalla de förre egarne eller förläningshafvarne; men dels såg svenska regeringen ej gerna, att egendom i Skåne innehades af en främmande adel, hvilken antingen skulle blifva opålitliga, möjligen farliga undersåtar, om den stannade i det till Sverige afträdda landskapet, eller ock draga inkomsterna af godsen ur landet; dels var det ej lätt att gifva nöjaktig ersättning åt de svenskar, som under senaste kriget erhållit förläning å dessa gods. Frågan blef dock slutligen afgjord genom ett möte mellan ombud från båda sidorna i Malmö den 23 Mars 1661, hvarvid man följde fredsfördragets ordalydelse. Vid verkställigheten deraf återstodo dock ännu flera svårigheter.
Vidare började förhållandet mellan Danmark och Holstein väcka en viss oro hos svenska regeringen. Man tyckte sig finna, att svenska enkedrottningens broder, hertigen af Holstein, började närma sig danska regeringen. Denna sökte åstadkomma ett gifte mellan hertigen och konung Fredrik III:s dotter samt tillika att genom ett byte erhålla ön Femern, hvilken man i Sverige befarade kunna blifva ett tillhåll för kaperier på Östersjön. Man ansåg, att hertigen ej borde eller rätteligen kunde afsluta något fördrag med Danmark, utan att först höra sig före hos svenska regeringen; men man hyste dock betänkligheter mot en inblandning i dessa ärenden, emedan den möjligen kunde leda till krig med Danmark och i sammanhang dermed till förvecklingar äfven med andra makter. Å andra sidan kunde de inre förhållandena i Danmark, de pågående stridigheterna mellan stånden inbördes, såväl som mellan adeln och konungen, erbjuda ett godt tillfälle. Man inlät sig ock verkligen i underhandlingar med hertigen af Holstein, och ett förbund afslöts i Gottorp den 24 Maj 1661, till ömsesidig garanti af de senaste frederna och inbördes försvar mot yttre anfall. Följden häraf blef, att hertigens underhandling med Danmark stannade vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
