Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Juni samma år ingånget fördrag om verkställigheten af föregående årets fredstraktat.
Ungefär vid samma tid kom ock bornholmska vederlagsfördraget till verkställighet, hvarvid man genom att afstå ön åt konungen trodde sig kunna kasta ett tvistefrö mellan honom och ständerna.
Något senare – i September samma år – yttrade Brahe, att Sverige ej borde likgiltigt åse, huru konungen af Danmark behandlade sitt rikes adel. »Han söker göra sig alltmera absolut och blir derigenom mycket konsiderabel, Sverige till stor fara i framtiden. Man kunde äfven fästa Hollands uppmärksamhet på den våda, som en sådan makt i konungens hand måste medföra för dess handel.» – »Ja, äfven England», tillade Bonde. Det senare trodde dock De la Gardie vara fåfängt i anseende till den nära slägtskapen mellan båda konungahusen, men erkände för öfrigt, att man »billigt borde reflektera på den i Danmark skedda förändringen, helst man alltid förut sett, att ständernas makt i Danmark hållit konungen tillbaka och derigenom mycket hulpit Sverige.» Rätta tiden tycktes dock ej ännu vara inne, emedan man svårligen kunde göra något med tillräckligt eftertryck. För öfrigt instämde kanslern fullkomligt deri, att Danmark ej var att lita på.
Det stannade ock tills vidare vid dessa öfverläggningar, och några åtgärder med hänseende till Danmark blefvo icke af svenska regeringen vidtagna.
Med Holland voro förhållandena icke vänskapligare än med Danmark. Under Carl Gustafs regering hade Holland, genom sin inblandning i Sveriges krig, mera än någon annan makt hindrat hans eröfringsplaner. Det hade ock begagnat alla tillfällen att betinga sig fördelaktiga tull- och handelsvilkor, särdeles genom den s. k. elucidationstraktaten i Helsingör af den 29 September 1659, som innefattade flera för holländarne fördelaktiga tillägg i det äldre fördraget uti Elbing af den 11 September 1656. Holland hade ock satt sig i besittning af Sveriges område i Amerika, och holländska krigsfartyg oroade nu midt under freden det svenska nybygget på Guineakusten i Afrika samt borttogo svenska handelsfartyg. Å andra sidan åter var Holland förnämsta afnämaren af Sveriges produkter och dess vänskap nära nog oumbärlig för vår handels säkerhet. Man vågade derföre icke öppet bryta med den mäktiga handelsrepubliken, men såg den dock med föga blida ögon.
Under sommaren 1662 klagade holländska sändebudet Heinsius hos svenska regeringen öfver förbrytelser och öfvervåld, som af svenske fribytare blifvit föröfvade mot holländska fartyg. En Gustaf Adolf Skytte, son till riksrådet Bengt Skyttes yngre broder friherre Jakob Skytte, hade redan som yngling börjat idka sjöröfveri. Tillika med några likasinnade bland sina bekanta förhyrde han under hösten 1659 en holländsk jakt, men, sedan de kommit ut på hafvet, mördade de den holländska besättningen, hvarefter Skytte uppsatte och med den dödade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
