- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
462

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664 - Riksdagen 1664

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen i Juli 1661 att till London skicka Nils Brahe, hvilken ock den 21 Oktober afslöt ett vänskaps- och handelsfördrag mellan Sverige och England. Sedermera väckte missförståndet med Holland i fråga om den svenska besittningen å Guineakusten tanken på en ännu närmare anslutning till England, men man stannade dock vid det ingångna fördraget.

I allmänhet röjde Sveriges förhållande till utrikes makter under åren 1661–1664 mycken verksamhet å styrelsens sida och sorgfälligt aktgivande på ställningen inom de särskilda länder, med hvilka Sverige var i beröring, men tillika saknad af ett bestämdt system, hvilket väl också icke gerna var möjligt inom en så mångtalig styrelse som den dåvarande svenska, der ingen fans med tillräcklig öfverlägsenhet att leda det hela, utan denna ledning berodde af den tillfälliga öfvervigt, hvilken krigs- eller fredspartiet kunde vinna. Dessa båda partier voro likväl under den nu ifrågavarande tidrymden ännu icke så skarpt utbildade, som de sedermera blefvo, och i allmänhet var ännu fredspartiet öfvervägande, så att om också styrelsens yttre politik under dessa år var mera vacklande och redan började visa mera benägenhet att göra sig beroende af andra makters understödsmedel, än som rätt väl stämde öfverens med Sveriges anseende såsom stormakt, så hade dock ännu intet steg tagits, som kunde utöfva en menlig inverkan på Sveriges intressen, och dess diplomatiska verksamhet under dessa år förtjenar snarare loford än tadel.

Riksdagen 1664.


Den 27 November 1663 hade kallelse i vanlig form blifvit utfärdad till samtliga riksstånden så väl som till krigsbefälet att sammanträda i Stockholm till allmän riksdag den 1 Maj 1664. Till landtmarskalk utsågs Per Sparre, som äfven under den föregående riksdagen till allas nöje utöfvat denna befattning. Presteståndets talman, erkebiskop Lenæus, var äfven tillstädes, men kunde, nu 91 år gammal, för sin höga ålder och dermed följaktliga krämpor högst sällan taga någon del i förhandlingarna. Samuel Enander hade derföre, såsom biskop i Linköpings stift, hvilket ansågs i värdighet närmast erkestiftet, enligt vanligt bruk ledningen vid alla tillfällen, då erkebiskopen var frånvarande. Han ansåg sig dock härtill böra begära fullmakt af regeringen, hvartill anledningen skall hafva varit att han år 1660 erhållit introduktion å riddarhuset, ej blott för sina barn, hvilket var vanligt för biskopssöner, utan äfven för sin egen person, hvilket hans ståndsbröder ej rätt gillade. Regeringen fann emellertid hans begäran onödig. Borgareståndets talman var handelsborgmästaren i Stockholm Wilhelm Leuhusen och vice talman rådmannen i samma stad Hans Olsson Törne. I bondeståndet var Per Andersson från Askims härad i Vestergötland talman. Alla stånden voro talrikt tillstädes. Af adeln hade 53 af första klassen, 14 af den andra och 245 af den tredje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free