Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och dessa hans framställningar. Man hade länge misstänkt Bengt Skytte vara den, som meddelade honom dessa underrättelser, och fann en ytterligare anledning till denna misstanke deri, att Skytte, efter det rådet den 3 Augusti fattat ett nytt mot hertigen riktadt beslut, hvarvid alla sekreterare voro utvisade, gick ut och i hast skref ett bref, hvilket han afsände med en af sina tjenare. Man anade, att brefvet var stäldt till hertigen, som nu bodde å sin egendom Görväln vid Mälaren, och flera personer skickades att bevaka vägarna dit. På återvägen från Görväln blef ock tjenaren anhållen och ehuru han, enligt erhållen befallning af sin husbonde, uppgaf sig vara skickad af hofrådet Friesendorff, blef han igenkänd och förd inför öfverståthållaren, då han bekände huru förhållandet varit.
Följande dagen blef Skytte i rådet tilltalad för sin med hertigen förda brefvexling, hvilken genom hans tjenares bekännelse blifvit bevisad, men ehuru han nu icke kunde neka, att han afsändt ett bref till hertigen, försäkrade han, att det endast handlade om enskilda angelägenheter. Riksråden Gustaf Banér och Henrik Horn sändes då genast till hertigen och frågade, om han aftonen förut fått någon skrifvelse från Skytte; men han nekade och sade sig endast från Friesendorff hafva bekommit ett bref rörande handelsärenden. Riksråden invände, att Skytte i rådet erkänt sig föregående afton hafva afsändt ett bref till hertigen, och anhöllo att få se detta bref, men han sade det vara förkommet, och med detta besked måste riksråden återvända.
Under tiden hade äfven Friesendorff blifvit antastad och erkänt, att Skytte vid flera tillfällen genom honom fått penningar och spanmål från hertigen. Skytte kunde nu ej neka, att han mottagit gåfvor från hertigen och med honom stått i brefvexling, hvilket af rådet meddelades ständerna, med begäran om deras utlåtande huru Skytte borde straffas. Ständerna svarade den 6 Augusti, att regeringen borde försäkra sig om Skyttes person och tillika anställa undersökning, huruvida icke äfven andra voro delaktiga i hans förseelse. För öfrigt synas de ej visat mycken håg att befatta sig med saken, utan helst lemnat åt rådet att fullfölja den i hvad den angick så Skytte som hertigen. Denne lät snart förmå sig att medgifva, det han af Skytte erhållit underrättelse om de deputationer, som till honom afgått, äfvensom åtskilliga råd i afseende å de skrifvelser han skulle till regeringen ingifva, och nu erkände Skytte sitt fel och bad om nåd; men regeringens beslut blef, att han aldrig mera finge komma i rådet eller erhålla något offentligt uppdrag. Dock vore det honom tillåtet att såsom enskild stanna i riket, så framt han förhölle sig stilla. Då han sedermera sökte få åter inträda i rådet eller åtminstone bibehålla president-embetet i Wismarska tribunalet, fick han endast det svar, att om han ej åtnöjdes med regeringens beslut, egde han såsom hvarje annan svensk undersåte rättighet att begära laga undersökning och dom, men denna rättighet begagnade han aldrig, hvaremot han begärde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
