Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppning, att, med vunnen allmän fred, nyvunna landskap och genom reduktionen återvunna kronogods, staten skulle komma att bära sig allt bättre, särdeles sedan nu en del af skulden vore betald. De önskade alla, så vidt möjligt vore, någon lisa för de skattdragande; men om kronans behof oundgängligen påkallade deras bistånd, ville de ej draga sig undan, »så snart de blefve närmare underrättade om desamma». Presteståndets svar var det utförligaste och innehöll de flesta önskningar, bland annat, att det nu rådande fredslugnet måtte minska behofvet af dyra beskickningar m. m. Borgareståndet framkastade den förhoppning, att äfven de andra stånden måtte lika mycket göra sitt till att bära statens bördor.
Drottning Christina hade äfven vid denna riksdag gjort sig påmint dels genom ett memorial angående hennes underhållsländer och den ersättning, hon ännu hade att fordra för derå liden skada under kriget; dels genom en skrifvelse af den 27 Juni, hvari hon gaf tillkänna sin afsigt att för någon tid eller för alltid återkomma till fäderneslandet och taga sin bostad antingen i det egentliga Sverige eller i Pomern, till hvilken ända hon begärde för sig och de af sitt hoffolk, som tillhörde katolska bekännelsen, fri och obehindrad religionsöfning, dock i enlighet med de förbindelser, hon förut afgifvit så till konungen och samtliga ständerna som till presterskapet.
I anledning häraf skickades till presteståndet en förfrågan om drottning Christina under sista riksdagen lemnat detta stånd någon särskild försäkran angående religionen, hvilket presterne bestämdt förnekade. Det af ledamöter från adeln, preste- och borgarestånden bestående hemliga utskottet, som egentligen var tillsatt för att yttra sig rörande de ännu alltid osäkra förhållandena till Ryssland, fick nu del äfven af detta ärende. Till icke ringa öfverraskning för regeringen svarade adeln och borgareståndets ledamöter inom detta utskott, att de ville medgifva drottningen icke allenast rättighet att komma in i riket, utan äfven religionsfrihet för hennes egen person. Hos presteståndets voro meningarna delade. Biskop Laurelius åberopade förra riksdagens beslut och yttrade sig med mycken skärpa mot drottningens begäran. Andra åter åberopade skriftens ord, att herden uppsöker det förlorade fåret och lemnar de nio och nittio i öknen. Biskop Enander berättade, att då drottningen senast var hos honom i Linköping och han sagt sig icke vilja tro, att hon vore katolsk i sitt hjerta, hade hon svarat tålmodigt »och kunde väl lida discursen derom». Doktor Enewald Swenonius från Åbo yttrade deremot, att, oaktadt hon tillhörde gustavianska familjen, hade denna ingen heder af henne, så länge hon icke kallade sig Gustaf Adolfs dotter, utan Alexandra efter påfven i Rom. Han satte sig ifrigt emot all eftergifvenhet för drottningen och ville förmena henne inträde i riket, till dess hon omvändt sig, eller åtminstone vägra henne all slags religionsfrihet så länge hon här vistades. Rålamb och Gyllenstierna svarade något spetsigt: »Kanske de gode herrar, som äro stolpar i religionen, vilja resa ut för att bedrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
