Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen och rådet ej gilla, emedan det var stridande mot rikets grundlagar. Man ville ej förringa något stånds rätt eller lida, att det blef förklenadt, såsom ock lagen, hvilken Gyllenstierna åberopat, talar ej blott om adeln, utan äfven om de andra stånden tillika, och frågade han således om adeln delat Gyllenstiernas mening. Landtmarskalken tackade för det svar, som var gifvet på ståndets framställning. Hvad Gyllenstierna anginge, kunde väl adeln ej alldeles gilla hans uttryck, men var dock med honom ense »i intentionen». Gyllenstierna gaf nu ock en mildrande förklaring åt sitt yttrande, och det stannade vid att rikskanslern såsom hans förman inom kansliet – Gyllenstierna var nemligen sedan 1660 kansliråd – gaf honom en lindrig föreställning.
Vi hafva något utförligare omtalat förloppet af denna beröring mellan regeringen, rådet och adeln, emedan det är ganska betecknande för det dåvarande förhållandet dem emellan. Adeln uppträdde här med oförtäckta anspråk att vara det herrskande ståndet, utan hvars samtycke ingen framställning finge af regeringen göras hos riksdagen, emedan adeln ej borde få öfverröstas af de öfriga stånden. Flere inom rådet gillade dessa anspråk, och ehuru det visserligen icke skedde uttryckligen af regeringen, visade dock både denna och rådet en undfallenhet mot adeln, som faller så mycket mera i ögonen, om den jemföres med förhållandet under den förra förmyndarestyrelsen. Då var det tydligen regeringen och rådet, som ledde adeln samt bestämde dess beslut, och Axel Oxenstierna lexade någon gång rätt allvarsamt upp ståndet, utan att någon vågade yttra sig mot honom. Nu åter uppträdde adeln med anspråk att vara den ledande, och unge adelsmän vågade, om också i höfliga ordalag, lexa upp både regeringen och rådet. Allt visade sålunda, att det egentliga öfvertaget nu låg hos adeln och detta röjde sig äfven i adelns förhållande till de öfriga stånden, hvilka vanligen mot adeln visade ungefär samma undfallenhet som regeringen och rådet, ehuru de någon gång och särskildt i afseende å Christinas framställningar, hvilka föranledt de nu berättade uppträdena, stälde sig på rådets sida.
Hvad dessa framställningar beträffar, blef det omsider den 1 Augusti i öfverensstämmelse med regeringens förslag beslutadt, att drottningen, om hon ville återkomma i riket, skulle afskeda allt sitt utländska hoffolk, ständigt hafva i sin omgifning ett konungens ombud och en svensk hofpredikant samt icke utan kunglig tillåtelse infinna sig vid hofvet, hvilka vilkor man ansett vara tillräckligt afskräckande, för att man af henne kunde befara nya besök.
Ständernas undvikande svar å den kungliga propositionen i hvad den rörde åtagandet af nya bevillningar föranledde regeringen att närmare riksdagens slut härom afgifva bestämdt förslag. Man begärde, att ständerna måtte åtaga sig byggandet af tolf skepp, och föreslog att de härtill erforderliga medlen skulle ingå omedelbart till amiralitetet, hvarigenom ständerna borde vara fullt förvissade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
