Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkommit i rådet, hade äfven blifvit kallad till riksråd, men undanbad sig. De utnämnde skildras af danske ministern Juel, som vid denna tid var i Stockholm och för konung Fredrik III flitigt redogjorde för tilldragelserna derstädes, på följande sätt: »Per Sparre, densamme som var i Wien för investiturfrågans skull, en ung man, har varit landtmarskalk, eljest ej brukad i några ärenden, men rik och med stora slägtförbindelser. Gustaf Kurck har varit öfverste i tyska kriget, derpå landshöfding, en habil man. Gustaf Banér har en gång varit skickad till Moskwa, men det är ock allt hvad han varit med om, och passar för öfrigt in på honom hvad som är sagdt om Sparre. Clas Rålamb har varit i polska kriget, derpå sändebud i Konstantinopel, skicklig i kriminalsaker, för öfrigt till humöret en förståndig man. Matthias Björnklou, utan tvifvel en af de i statssaker habilaste män, som här finnas.» Om Ebbe Ulfeldt behöfde Juel icke yttra något omdöme, emedan han förut var känd af konungen. De nyvalde riksråden fördelades på kollegierna så, att Sparre och Björnklou insattes i kansliet, Kurck i Svea hofrätt, Banér och Rålamb i kammarkollegium, Ulfeldt i Göta hofrätt. Tillika blef riksrådet och fältmarskalken friherre Gustaf Persson Banér generalguvernör öfver Skåne, Halland och Bleking efter den nye riksamiralen Gustaf Otto Stenbock, samt riksrådet friherre Axel Sparre president i Wismarska tribunalet efter Bengt Skytte. Till rikstygmästare utnämndes generalguvernören i Ingermanland Simon Grundel Helmfelt och till riksjägmästare landshöfdingen i Kalmar län friherre Clas Banér, en yngre broder till den nye generalguvernören Gustaf Persson Banér.
Samtidigt med dessa utnämningar röjde sig en viss spänning mellan regeringen och rådet, mellan hvilka myndigheter förhållandet ej var fullt klart. Det vid 1660 års riksdag beslutade tillägget till 1634 års regeringsform hade visserligen lagt öfvervigten hos rådet, i stället att den, enligt sjelfva regeringsformen, låg hos regeringen, men den nuvarande regeringen hade mer och mer börjat rätta sig snarare efter regeringsformen än efter tillägget. Man klagade, att de flesta ärenden afgjordes utan omröstning i rådet och att dess bifall togs såsom gifvet, så snart några få af dess förnämste medlemmar yttrat sig. Å andra sidan åter påstods å riddarhuset, sedan riksdagen var upplöst, men en stor del af adeln var ännu tillstädes, att många saker afgjordes genom votering af rådet, i hvilka det tillkom regeringen att ensam besluta. De närvarande af adeln visade sig ock mera benägne att utvidga regeringens än rådets myndighet. De uppsatte och inlemnade till regeringen en skrift, hvari de anhöllo, att förmyndarestyrelsen måtte föras enligt 1634 års regeringsform, synnerligast med hänseende till riksråds- och andra embetens tillsättande; men då riksdagen redan var afslutad, kunde denna skrift icke leda till någon påföljd. Det visade sig likväl i det följande, att regeringsbesluten blefvo mer och mer beroende af den talrika rådsförsamlingen i dess helhet, ehuru visserligen under tiden närmast efter riksdagen och troligen icke utan sammanhang med adelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
