Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holland, å sin sida, visade föga håg för några eftergifter, hvarföre underhandlingarna fortsattes med Carlisle och, efter hans afresa i Oktober 1664, med härvarande engelske residenten Coventry. De gingo långsamt, såsom alla den tidens underhandlingar, särdeles som det snart nog visade sig, att Englands anspråk i afseende å handelsförbindelserna med Sverige voro föga mindre egennyttiga än Hollands. I början af December infann sig Terlon, såsom franskt sändebud, och gjorde allt för att motarbeta Coventry, hvarjemte Heinsius, Hollands sändebud, under åberopande af ännu bestående traktater begärde verksam hjelp emot England, som redan begynt våldsamheter mot holländska fartyg. Alla tre makternas sändebud arbetade sålunda nu, hvar för sina särskilda syften, hos svenska regeringen, inom hvilken meningarna voro mycket delade. Kanslern visade sig ej särdeles böjd hvarken för eller emot förbundet med England, men, då det var nära att afslutas, yttrade han, att han »blifver helt perplex, när han tänker derpå».
Under dessa diplomatiska förvecklingar inföll julhelgen, då regeringen och rådet, såsom vanligt, togo sig ledighet till mot slutet af Januari följande året, hvarefter underhandlingarna fortsattes och slutligen ledde till ett vänskaps- och handelsförbund, som den 1 Mars 1665 afslöts på tio år mellan Sverige och England, hvilkas regeringar ömsesidigt lofvade att för hvarandra yppa alla fiendtliga stämplingar, som hotade den ena eller andra makten, samt att, i händelse af behof, lemna hvarandra 4,000 man hjelptrupper. Göteborg skulle blifva stapel- och nederlagsort för England, Plymouth för Sverige. I en hemlig artikel förklarades elucidations-traktaten upphäfd, och båda makterna lofvade hvarandra all den hjelp, som i följd af detta upphäfvande kunde finnas behöflig.
Inverkan af detta förbund å Sveriges utrikes politik röjde sig sedermera under en längre tid. Ett par veckor efter förbundets afslutande förklarade England krig mot Holland, och med detsamma kom från engelska regeringen en befallning till dess sändebud i Stockholm att äfven söka förmå Sverige till krig mot nederländska republiken. Från Bremen skulle en svensk här lätt kunna anfalla den till lands illa rustade republiken och göra snart slut på kriget, då Sverige med detsamma kunde skaffa sig upprättelse för allt förfång det lidit af Holland.
Frågan kom ock snart till tals i svenska rådet. Redan den 10 Mars upplästes ett bref från Pomern, hvari talades om stridigheter mellan magistraten och borgerskapet i Bremen. Nu syntes ett gynsamt tillfälle yppa sig att bringa till slut de långvariga tvisterna med denna stad. Dessa hade visserligen genom fördraget i Stade under hösten 1654 blifvit tills vidare bilagda, men dock ej afgjorda. Bremen fordrade fortfarande att erkännas såsom en fri riksstad och beklagade sig öfver, att svenska regeringen omtalade den med orden »vår stad». När Danmark 1657 började krig mot Sverige, hade staden visat danskarne en synnerlig benägenhet. Flera tvistepunkter hade uppstått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
