Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så slutade det bremiska kriget. Det hade kostat Sverige öfver 2 millioner rdr utan att medföra ringaste fördel. Tvärt om hade Sverige i följd deraf vid flera tillfällen varit nära att råka i ganska brydsamma förvecklingar, och dess penningeställning blef genom kostnaderna för detta krig, hvilka ytterligare ökades derigenom att de värfvade trupperna ej afskedades förr än i slutet af året 1668, bragt i sådan oreda, att denna slutligen blef ohjelplig.
Wrangels här, hvilken, såsom nyss nämndes, äfven efter bremiska krigets slut hölls tillsammans, utgjorde i förening med härförarens stora krigarerykte ett ögonmärke för de nu om svenska regeringens vänskap täflande makterna. Frankrike ville vinna denna här för sina planer mot spanska Nederländerna, kejsaren åter ville använda den mot Frankrike. England ville hålla den qvar såsom en hotelse mot Holland, hvilket åter af samma skäl önskade se den med det snaraste aflägsnad från sitt grannskap. Också bibehöll svenska regeringen densamma såsom ett lockbete åt den mestbjudande, och Nils Brahe yttrade öppet i rådet: »Låtom oss göra såsom köpmän, hvilka söka sin vinning. Traktom efter de vilkor, som kunna vara fördelaktigast, såsom att få penningar nog och ej göra annat derför än att sitta stilla, dock så, att vi hafva våra trupper, såsom de nu stå, tillreds för alla händelser.» Denna subsidie-politik tycktes till en början vara rätt lofvande. Under de första dagarna af November 1666 erhöllos 50,000 rdr, hvilka Ludvig XIV sände såsom förskott, i händelse ett närmare förbund komme till stånd mellan båda makterna, eller i annat fall såsom lån, och den 19 November lofvade han, på svenska regeringens begäran, att öka denna summa med nya 50,000 rdr. Under samma månad kommo äfven från England 100,000 rdr, hvilka Carl II låtit utbetala till svenska regeringen, såsom det hette, »till lättnad i de svårigheter, som på alla sidor omgåfvo riket».
England hade sålunda vid detta tillfälle öfverbjudit Frankrike, helst de af Ludvig XIV senare utlofvade 50,000 rdr aldrig utföllo, och Björnklou, som stod i spetsen för de ledamöter af rådet, hvilka hade att underhandla med Pomponne, förklarade äfven att det af denne föreslagna förbund syntes misstänkt. Det såg ut som om Frankrike ville begagna Sverige endast till befordrande af sina egna fördelar, och genom det föreslagna förbundet skulle riket lätt komma i misshälligheter icke allenast med Österrike och Spanien, utan äfven med England, Holland och Danmark, möjligen med hela tyska riket. Franska regeringen hade visserligen erbjudit sin medverkan att bringa staden Bremen omedelbart under svensk lydnad; men det var intet billigt förhållande mellan denna vinst och den, som skulle tillfalla Frankrike genom eröfringen af spanska Nederländerna. Dessa åsigter gjorde sig ock gällande inom rådet, och rikskanslern, som fortfarande ifrade för ett närmare förbund med Frankrike samt mot slutet af året 1666 redan med Pomponne uppgjort vilkoren för ett sådant, måste återtaga dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
