Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med detsamma se den öfvervigt, han under de senare åren i allmänhet haft inom styrelsen, mer och mer öfvergå till motpartiet. Dock fortgick under hela året 1667 inom svenska rådet striden om ett förbund antingen med Frankrike eller med Österrike och England.
I början af året hade från kejsaren kommit ett särskildt sändebud, med begäran om Sveriges bistånd mot Frankrikes förmodade anfall mot spanska Nederländerna, och sedan franska regeringen vägrat sin medverkan till upphäfvandet af de för Holland fördelaktiga handelsfördrag, som blifvit afslutade under Carl Gustafs krig, vände sig svenska regeringen till England samt erhöll löfte, att det icke skulle afsluta fred med Holland förr, än Sveriges fordringar voro uppfylda. Sedermera ingicks ock, sedan svenska regeringen frånträdt några bland sina fordringar, den 18 Juli 1667 i Haag en konvention, genom hvilken elucidationstraktaten upphäfdes och Holland utfäste sig att ersätta afrikanska kompaniet förlusten af Cabo Corso med 140,000 rdr. Tre dagar derefter slöts under svensk bemedling fred mellan England och Holland i Breda.
Emellertid inbröt under sommaren 1667 en fransk här i spanska Nederländerna, och svenska regeringen blef nu så mycket ifrigare ansatt från Spanien och dess bundsförvandter, å ena, samt från Frankrike, å andra sidan, att bestämdt förklara sig för endera. I Oktober fick fältmarskalken grefve Christofer Dohna, som varit en af de svenske medlarne vid freden i Breda och sedermera stannat i Nederländerna, befallning att med afseende å kriget derstädes ingå ett fördrag med England samt att underhandla med Österrikes och Spaniens sändebud om en närmare förbindelse, af samma anledning; men tillika yrkade Pomponne på ett bestämdt antagande af sitt uppgjorda förslag till ett förbundsfördrag med Frankrike. Efter flera öfverläggningar med honom hade rikskanslern låtit uppsätta ett sådant förslag, hvilket han i början af December framlade inför rådet och hvaraf framkallades den häftiga tvist mellan honom, å ena sidan, samt Bielke, Björnklou, Rålamb och Knut Kurck, å den andra, hvilken vi här ofvan omtalat. Den väckte största uppseende så inom som utom landet, emedan De la Gardies öfvervigt derigenom blef bruten och med detsamma äfven det franska inflytandet inom styrelsen, samt tillika, då rikskanslerns motståndare nu slöto sig närmare tillsammans och blefvo de ledande inom rådet, detta fick öfvertaget öfver regeringen.
De la Gardies nederlag vid detta tillfälle gick också den franske ambassadören mycket till sinnes. I berättelserna till sin regering framställer han emellertid rikskanslerns minskade inflytande såsom väsentligen vålladt af honom sjelf. »Hans långa och ofta upprepade resor till landet», heter det bland annat i dessa berättelser, »hafva tvingat rådsherrarne att icke afvakta hans närvaro för behandlingen af förekommande ärenden och hafva sedermera vant dem att bestämma sina åsigter utan att lämpa dem efter hans. Visserligen har hittills ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
