Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgareståndet och en icke namngifven »lång stor bonde från Vestergötland» för bondeståndet.
Den 10 Juni voro samtliga ståndens utskott kallade till rådet, der de mottogos af rikskanslern med lyckönskningar till riksdagens början och med underrättelse, att, då riksskattmästareembetet var ledigt och regeringen måste vara fulltalig, innan något kunde med ständerna förhandlas, så ämnade rådet följande dag »genom ordentligt och vanligt voterande söka utse den, som beqvämligast kunde vara till detta embete, att ständerna sedermera må sekundera kongl. maj:t till verkets belycksaligande; önskandes, att den finnas måtte, som med samtliga ständernas bifall till en så hög befattning kunde antagas».
Valet företogs ock i början af följande dagens rådssammanträde, och vi hafva förut berättat, huru det genom De la Gardies tillgöranden utföll så, att ehuru hufvudmannen för De la Gardies motparti Sten Bielke alltsedan Gustaf Bondes död haft mesta utsigterna att blifva hans efterträdare, blef han dock nu förbigången. Seved Bååt erhöll nemligen 14 röster, Sten Bielke 12 samt Göran Fleming 2, och sålunda var Seved Bååt af rådet vald till riksskattmästare, hvilket val äfven af samtliga riksstånden godkändes.
Under öfverläggningarna å riddarhuset om stadfästelse å riksskattmästarevalet hade emellertid en fråga uppstått, som föranledde från adeln en nästan hotande framställning till regeringen. Man hade nemligen å riddarhuset anmärkt, att genom landshöfdingen Gustaf Sparres utnämnande till riksråd hade, i strid mot regeringsformens föreskrift, mera än tre medlemmar af samma slägt kommit att samtidigt ega plats i rådet. I anledning häraf beslöts, på tredje klassens framställning, en skrifvelse till regeringen, med begäran att »kongl. maj:t täcktes regeringsformen under sitt kungl. skydd och försvar hålla och hvarken i denna eller annan måtto något admittera, som dermed ej enligt vore». Vidare begärde adeln, i anseende till det ökade antalet af ståndets medlemmar – mer än 120 nya adelsmän hade nemligen sedan Carl Gustafs död blifvit introducerade – att inga embeten måtte indragas, samt tillkännagaf slutligen sin önskan, att ingen måtte skiljas från sin tjenst, »utan för brott och vigtiga orsaker», och att de, som blifvit »underkastade någon förändring i detta afseende, måtte åter blifva med nådig befordran ihågkomna».
Regeringens svar var lika undfallande nu, som det varit å adelns framställningar under den näst föregående riksdagen. Man medgaf, att regeringsformen kunde synas vara öfverträdd genom Gustaf Sparres utnämning till riksråd, emedan fyra medlemmar af denna slägt nu på en gång sutto i rådet; men dels vore syftemålet med detta förbehåll i regeringsformen så till vida ej förfeladt, som en af de fyra alltjemt voro frånvarande[1], dels voro riksrådet Gustaf Sparres förtjenster stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
