Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han en man, till hvilken adeln kunde hysa förtroende. För öfrigt kunde ståndet vara öfvertygadt, att regeringen och rådet skulle veta vaka öfver regeringsformens helgd. Hvad beträffade framställningen derom, att inga tjenster måtte indragas, så skulle kongl. maj:t visserligen gerna se, om alla tjenster kunde bibehållas för adelns skull, »på hvars nit och trohet kongl. maj:t sig alldeles stödjer»; men statsverket tillåter det icke, och »lärer adeln konsiderera, att ej staten må vidare sträckas, än den kan hafva bestånd». Angående personers skiljande från tjenster, funne kongl. maj:t billigt, att den, som fruktade någon förändring med sin tjenst, må söka laga rättvisa; men kongl. maj:t kunde ej med laga dom mot alla förfara eller vid förändringar med tjensterna sina skäl upptäcka, och kunde sjelf bäst pröfva hvars och ens duglighet, så att ej dess tjenst skulle lida men, äfvensom månget fel kunde hos tjenstemän förelöpa, hvilket kongl. maj:t hellre ville med nådigt afsked än med sträng rättvisa bestraffa. Hvad slutligen dem beträffade, som verkligen blifvit skilda från sina tjenster, och att de måtte åter ihågkommas, så ville, om de namngåfves, kongl. maj:t säga skälen till deras afskedande och »ännu taga dem i nådig konsideration». Detta regeringens svar liknade, såsom man finner, snarare en ursäkt än en tillrättavisning och vittnar, huru väl regeringen och rådet funno sig behöfva adelns stöd.
Den 17 Juni voro regeringen, rådet och ständerna samlade på rikssalen att mottaga den kungliga propositionen, hvilken efter ett prydligt tal af rikskanslern upplästes och innehöll en utförlig framställning af förhållandena till utländska makter, jemte en berättelse om hvad i afseende å den inre styrelsen och förvaltningen blifvit tillgjordt sedan nästföregående riksdag, samt slutade med en anmodan till ständerna »om tidig och redobogen undsättning, så af folk genom utskrifning som af några andra nödvändigheter», till att ersätta den afgång i trupper och medel, som förorsakats af två krigsrustningar och en mängd beskickningar.
Landtmarskalken svarade med ett ståtligt tal och mycket ordande om de gamla göters mannamod, om Gustaf Adolfs och om Carl Gustafs bragder; Emporagrius drog fram det ena bibelspråket efter det andra; Thegner yttrade sig, å borgareståndets vägnar, mera kort samt slöt »med underdånig rekommendation för sitt stånd till all skälig förkofring» och slutligen talade äfven bonden, men kunde icke väl höras, »kan ock hans tal icke stort hafva haft att innebära», heter det i adelns protokoll.
I en »biproposition», som afgafs den 30 Juni, ingick regeringen i en närmare uppgift å de nya bevillningar, hvilka ansågos erforderliga. Man begärde dels återinförandet af den vid 1664 års riksdag afskaffade stämplade pappersafgiften, dels en hjelp i byggnadsvirke och dagsverken till slottsbyggnadernas förbättrande, dels ock ett bidrag till kostnaderna för en kanalanläggning vid Södertelje; men endast adeln beviljade någon hjelp till slotten och till Södertelje kanal. De ofrälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
