Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom utfärdade jagtordningar träffat presterskapet så väl som de ofrälse stånden i allmänhet.
Borgerskapet klagade, såsom vid flera föregående tillfällen, öfver bruksegares mer än lofligt eller billigt utsträckta handel så väl som öfver den, hvilken öfvades af Borås-boerne, andra städer till förfång; men hänvisades till gällande författningar och privilegier. På borgareståndets begäran, att det kort förut för Stockholms stad utfärdade plakat mot öfvervåld på gatorna måtte utsträckas äfven till de öfriga städerna, svarades, att sådant ej ansågs låta sig göra i anseende till olika förhållanden i särskilda orter.
Bondeståndet besvärade sig, bland mycket annat, öfver kronohemmans bortförlänande under kungsgårdar och bergsbruk, hvarigenom öfriga kronohemman blefve alldeles öde, förmedelst den stora tunga dem tryckte, hvarföre ståndet anhöll, att dessa bortförlänade hemman måtte igenlösas, derom regeringen lofvade draga försorg och »hoppades att allmogen emellertid, med afseende på rikets nödtorft, ej måtte draga sig undan de besvär, som den under kungsgårdar och bergsbruk varit van att undergå». För öfrigt klagades, såsom vanligt, öfver stegrade fordringar å dagsverken utöfver det lagliga antalet, och de klagande hänvisades, likaledes efter vanligheten, att vända sig till landshöfdingen, hvar i sin ort.
Riksdagen hade icke företett några häftiga strider, men dock en fortfarande söndring mellan riddarhusets tredje klass och de båda första, liksom mellan adeln och presteståndet, samt mellan adeln och bönderne. Vid flera tillfällen hade ock ständernas stigande så väl som regeringens aftagande myndighet röjt sig, äfvensom i allmänhet utskottens inflytande tilltagit, så att man stundom hörde i stånden klagas, att allt afgjordes i utskotten.
Hvad som äfven tydligen hade tilltagit var oron och missbelåtenheten inom landet, hvilket nu, såsom vanligt, gaf sig luft i politiska predikningar, motsvarande hvad den politiska tidningspressen i en senare tid blifvit. Så hette det i en predikan af kyrkoherden i Jakobs församling, magister Pontinus, visserligen om Israels folk, men med lätt begriplig hänsyftning, bland annat, att »ingen rätt gudsdyrkan fans i landet, ingen rättvisa. De höge straffades icke, de fattige fingo ingen hjelp. Det gafs åt de rika så mycket, som hundra fattige kunnat blifva hulpne med. Konungen uppföddes till att höra pukor och trummor och att göra skansar, men ej att lära känna rikets stat och sina intrader; han kunde sedan, såsom ett ungt lejon, komma att förderfva folk och land».
Det var i synnerhet mot adeln, dess i många hänseenden obilliga företrädesrättigheter, dess mer och mer stegrade anspråk, dess öfversitteri och äfven dess ständigt växande antal, som de öfriga samhällsklassernas missnöje var riktadt, och redan nu började hos dem en föreställning vinna insteg och allt mera tilltaga i styrka, att den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
