Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gods, att i dessa landskap de allmänna utgifterna ej kunde bestridas utan betydliga tillskott från moderlandet. Gods och räntor hade blifvit staten afhända till ett årligt belopp af öfver 311,000 daler. Liqvidationer hade blifvit gjorda i strid mot de regler för betalningen af kronans skuld, som blifvit stadgade år 1661. Flera eftergifter af sjötullen hade blifvit beviljade. Säteri- samt rå och rörsfriheterna hade blifvit så utvidgade, att afkortningarna för »adelns friheter», som år 1653 uppgingo till 152,352 daler, hade 1669 vuxit till 237,892 daler. Härtill hade kommit kostnaderna för bremiska kriget, eftergifter åt allmogen under missväxtår, förlust på Palmstruchs bank, o. s. v. Af kronans inkomster för det löpande året återstodo icke mer än omkring 450,000 daler, som ej förut voro anvisade eller uppburna. Såsom hjelpmedel föreslog kommissionen dels en bevillning af ständerna, dels reduktion af sådana gods i lydlandskapen, som voro bortgifna i strid mot 1655 och 1660 årens riksdagsbeslut, dels stora indragningar i staten.
Betänkandet, undanskjutet likasom statsregleringsfrågan i allmänhet, så länge ständerna voro samlade, förekom i rådet efter riksdagens slut, då rikskanslern, som mest varit vållande till de klandrade åtgärderna, med mycken skärpa uppträdde mot detsamma och försäkrade, att enligt hans beräkningar staten skulle kunna sättas på goda fötter, alla löner blifva riktigt betalda, till konungens myndiga år några tunnor guld för kronans kreditorer aflagda, flottan iståndsatt, några nya skepp byggda och ändock omkring 12 tunnor guld vara att tillgå för oförutsedda behof. I rådet önskade man ingenting högre än att kunna hysa förtroende för dessa så lofvande beräkningar, hvarigenom man kunde undgå de för alla så obehagliga indragningarna och reduktionsåtgärderna. Den nye riksskattmästaren Seved Bååt, tillsatt genom De la Gardies inflytande, iakttog tystnad och kommissionens öfrige ledamöter synas hafva följt hans exempel, så att kanslern utan synnerlig svårighet utverkade betänkandets förkastande och fick uppdrag att sjelf utarbeta ett nytt förslag till statens ordnande, hvilket han ock, efter de vanliga julferiernas förlopp, framlade i Februari 1669. Den gick hufvudsakligen ut på att icke genom minskade utgifter utan genom ökade inkomster återställa jemvigten mellan dessa och de förra. I denna beräkning af ökade statsinkomster intogo subsidierna ett ganska vigtigt rum. De antogos komma att från kejsaren utgöra 185,000 daler årligen samt ifrån England och Holland, enligt tripelalliansen, 800,000 daler för 1669 och 333,000 för hvartdera af de öfriga åren. På detta sätt skulle icke allenast ingen statsbrist uppstå, utan äfven ett årligt öfverskott af 10 till 12 tunnor guld kunna påräknas.
Förslaget godkändes och kort derefter afled den nye riksskattmästaren, som föga mer än ett år innehaft sitt embete, hvarefter penningefrågorna ännu mera än förut afgjordes af rikskanslern.
Det visade sig likväl snart nog huru föga de verkliga förhållandena motsvarade de i så hög grad lofvande beräkningarna. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
