Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hufvudet, så lär det engagera Danmark och gifva det tio tunnor guld, och dertill armera Chur-Brandenburg och Lüneburg, som kunna falla in i kongl. maj:ts provinser när de vilja, helst då de blifva understödda af kejsaren». Gyllenstierna rådde derföre att se tiden ännu något an, under fortsatta underhandlingar föreställa konungen af Frankrike, att man nu ej ville väcka oro inom tyska riket, samt för öfrigt genom underhandlingar med Holland söka af republiken vinna den befrielse från dess handelsok, man så ifrigt eftersträfvade. Emellertid borde man söka sätta hären och flottan i ordning, »då vi lära blifva så mycket mera konsidererade både hos Frankrike och Holland.»
I det följande visade det sig, att nästan allt hvad Gyllenstierna förutsagt verkligen inträffade, ehuru hvarken han eller någon annan då ännu kunde förutse de ännu vida mer omfattande följder detta förbund medförde. Då emellertid elfva af de sjutton närvarande riksråden samt hela regeringen röstat för förbundet, blef detta nu beslutadt.
Fördraget undertecknades den 4 April (den 14 enligt nya stilen) af de svenska kommissarierna Clas Tott, Nils Brahe, Sten Bielke och Johan Gyllenstierna, samt den franske ambassadören Honoré Courtin. Det var dels ett offentligt, dels ett hemligt. Det förra, som i inledningen förklarades för en förlängning af förbundet i Fontainebleau den 12 September 1664, afslutades för en tid af tio år, det hemliga för tre år.
Genom det offentliga fördraget förbundo sig båda makterna till inbördes försvar af deras gränser, rättigheter och handel samt garanterade hvarandra de besittningar de vunnit i Tyskland, genom frederna i Münster och Osnabrück, äfvensom Frankrike garanterade Sverige de besittningar det genom freden i Köpenhamn förvärfvat från Danmark, samt den genom Sveriges senaste freder med Danmark inom detta rikes område upprättade sjelfständiga staten Sleswig-Holstein. Såsom det offentliga fördragets hufvudändamål uppgafs upprätthållandet af den genom de båda förbundna makterna åt Tyskland förvärfvade westfaliska freden, för vinnande af hvilket ändamål dessa makter nu sig emellan öfverenskommit icke allenast att aldrig åt någon fredsstörare inom tyska riket eller åt någon dess fiende lemna hjelp, utan äfven att, om kejsaren eller någon inom riket emot fredens bestämmelser anfölle någondera bland de båda makterna eller på något sätt biträdde någonderas fiender inom eller utom riket, med väpnad hand tvinga en dylik fredsstörare att derifrån afstå. Till deltagande i detta förbund för den allmänna trygghetens vidmakthållande inbjödos efter samma grunder, som för Rhenförbundet varit gällande, alla fredälskande inom riket af båda bekännelserna, och båda makterna lofvade de tyska ständerna sitt beskydd för deras fri- och rättigheter, särskildt åt dem, som ännu ej till fullo kommit i åtnjutande af hvad genom westfaliska freden blifvit dem tillerkändt. Blefve något riksstånd af sina medständer förorättadt, ville de båda makterna först i godo förmana den förorättande och, om detta ej hjelpte, enligt fredsurkundens stadgande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
