Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med öfriga ständer gemensamt rådslå om sättet att skaffa upprättelse. Skulle något riksstånd taga till vapen derföre, att de båda makterna sålunda på allt sätt sökte upprätthålla freden, så skulle de med förenade råd och krafter, på sätt i föregående krig varit öfligt, tvinga det och ej afstå från sitt företag förr, än ersättning och fred vunnits. De båda makterna skulle äfven draga försorg, att den krigslåga, som tycktes tända sig vid tyska rikets gränser, icke måtte fortplanta sig inom dess område, hvarföre båda makterna ock nu aktat för rådligt att föreställa kejsare, kurfurstar och ständer den fara de löpa, i fall någon inom riket blandar sig i främmande, riket icke vidkommande strider, hvaremot all möjlig säkerhet lofvades dem, om de förhöllo sig stilla. Skulle åter någon inom riket bryta freden genom att för egen del eller för andra taga till vapen, så ville de förbundna makterna med förenade råd söka till farans storhet lämpade medel, för att från Tyskland afvända ett dylikt krig, hvarföre ock konungen af Sverige skulle på tysk botten hålla i beredskap en efter omständigheterna lämpad krigsstyrka, samt Frankrikes konung till lättnad i denna börda lemna subsidier, lämpade efter denna krigshärs styrka.
Detta fördrag innefattade sålunda dels en förbundsakt mellan Sverige och Frankrike, dels en förklaring till kejsaren samt tyska rikets ständer, och genom detsamma upphäfde sig de makter, som garanterat westfaliska freden, till Tysklands politiska förmyndare.
Genom det hemliga fördraget förband sig Sverige att under loppet af tre år hålla en krigsstyrka om 10,000 man fotfolk och 6,000 ryttare i beredskap för att, derest en fredlig anmaning visat sig fruktlös, med väpnad hand anfalla den, som tillförde Holland hjelp från tyska riket, samt ej nedlägga vapen förr, än de tvingat Tyskland till fred. En fransk här skulle dervid efter behof förena sig med den svenska, som i sådan händelse skulle ställas under den franske öfverbefälhafvarens befäl, och deremot lofvade Frankrike att, om Sveriges fara det kräfde, med alla sina krafter hindra kejsaren och de tyska furstarne från att blanda sig i krig mellan Sverige och dess fiender. Vidare förband sig Sverige i detta hemliga fördrag att med väpnad hand uppträda ej allenast för Frankrike sjelft, utan äfven för dess tyska bundsförvandter, i händelse desse blefve anfallna. Om Frankrike nödgades angripa de holländska fästningarna inom tyska rikets gränser, skulle Sverige icke anse detta angrepp såsom ett brott emot riksfreden; skulle Spanien förena sig med Holland samt kejsaren och de tyska furstarne med Spanien, så förband sig Sverige att först söka genom en vänlig föreställning förmå dem afstå från sitt företag samt, om denna föreställning visade sig fruktlös, bispringa Frankrike. Om nederländska republiken skulle ingripa i någon af de rättigheter, som tillkomma konungen af Sverige inom hans rike, skulle Frankrike bispringa honom, till dess han vunnit full upprättelse. Dessutom förband sig Frankrike att ej afsluta någon traktat med denna republik, utan att sörja för konungens af Sverige bevarande vid sina rättigheter och fullkomliga frihet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
