- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
551

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet - Krigsväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visserligen äfven här saknar en man med tillräcklig öfverlägsenhet att säkert och planmessigt leda det hela. Riksdrotsen Per Brahe, som hade den egentliga ledningen af denna styrelsegren, inlade ock flera förtjenster derom, men var i sina åsigter alltför konservativ och alltför mycket fästad vid sina ståndsintressen att kunna åstadkomma några mera omfattande förbättringar, samt uppträdde också alltid mera återhållande än befordrande den vigtiga frågan om en allmän lagrevision, ehuru han uppmuntrade utarbetandet af särskilda författningar, hvilka kunde betraktas såsom bidrag till det stora verket. För öfrigt verkade här, såsom i alla grenar af förvaltningen, oredan i rikets drätsel och partisplittringen inom styrelsen förlamande på det hela. Den förra förhindrade regeringen att afhjelpa de både af henne insedda och af ständerna angifna missbruken i afseende å lagskipningen, och den senare motverkade hvarje fortvarande följdriktigt genomfördt system. Härtill kom slutligen äfven det öfvertag adeln för hvarje riksdag mer och mer vann öfver styrelsen, hvaraf denna fann sig föranlåten att alltmera gifva efter för de adeliga anspråken, till föga båtnad för det hela, så att det öfver hufvud är snarare förtjenstfulla bemödanden än lyckade resultat, snarare förarbeten än genomförda, bestående verk, man inom rättsväsendets område kan tillerkänna denna förmyndarestyrelse.

Krigsväsendet.


Enligt hvad i föregående del är visadt, utgjorde svenska landthären i början af året 1661, då de danska och polska krigen redan voro slutade, en styrka af omkring 52,000 man, af hvilka 37,000 voro inhemska trupper och 15,000 värfvade utländska. Man beräknade, att genom de 3,000 man, som under detta år skulle utskrifvas, och de 2,200 man, som skulle uppsättas i de från Danmark eröfrade landskapen, komme styrkan att vid årets slut uppgå till omkring 57,000 man, hvaribland 41,000 inhemska och 16,000 värfvade. Vid Carl Gustafs död var svenska landthären den mest härdade, öfvade och krigsdugliga i hela Europa, och det var också icke utan mycken motvilja som krigarne inom rådet kunde förmå sig att efter fredssluten minska denna här och afskeda den värfvade delen deraf. Man fruktade, att denna kunde i våra grannars händer blifva ett farligt vapen emot Sverige, och de krigiskt sinnade inom rådet ansågo det mindre vådligt att börja ett nytt krig än att förlora och möjligen få mot Sverige använd en så ypperlig härsmakt. De fredliga åsigterna blefvo likväl, såsom i det föregående är visadt, öfvervägande och krigsstyrkan efter hand reducerad. Den hade i November 1665 nedgått till 46,700 man, hvaribland 14,000 voro ryttare, 1,700 dragoner och 31,000 fotfolk. De inhemska trupperna utgjorde då omkring 39,000 man och de värfvade 7,700. Hemma i landet lågo 25,100 man, i garnisoner inom de svenska lydländerna 12,600 och i Bremen under riksmarskens befäl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free