Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningeväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storkyrkobrinken närmast slottet, men flyttades redan 1680 till Jerntorget i ett af Nicodemus Tessin bygdt hus, der den ännu befinnes.
Med svenska myntväsendet skedde äfven under förmyndarestyrelsen en vigtig förändring. En betydlig del af den koppar, som erhölls från Falu grufva, hade blifvit preglad till penningar och sedan Gustaf Adolfs tid utgjort rikets förnämsta mynt, hvilket dock var förenadt med flera olägenheter. Det var ohandterligt och tungt, när det skulle medföras till något större belopp. Också ville utländingen icke gerna mottaga det annorlunda än för dess kopparvärde samt mottog det icke, om det utmyntades öfver detta värde. Utmyntades det åter så, att varuvärdet öfversteg myntvärdet, så förvandlades det genast från mynt till vara och fördes innan kort ur riket. På detta sätt hade från 1561 till 1661 många hundratusen skeppund koppar vandrat ur riket, och utländningen, som fick sin vara betald efter kopparns myntvärde, gjorde en ytterligare vinst genom dess högre varuvärde. Gustaf Bonde påstod ock i början af förmyndarestyrelsen, att riket under de fyra sista åren af Carl Gustafs regering förlorat 300,000 rdr på myntningen af koppar. Detta mynt var äfven i det hänseendet olämpligt, att dess värde ständigt vexlade i förhållande till kopparens, och utmyntningen måste derföre tidt och ofta förändras.
Af alla dessa skäl yrkade Bonde inom den ofvannämnda kommissionen till undersökning af bankens ställning samt genomdref äfven slutligen, att kronans koppar skulle säljas såsom vara samt silfver i stället köpas och preglas, hvilket derefter skulle blifva rikets hufvudmynt, hvarigenom man finge ett sådant, likartadt och lika begärligt som utländingens samt af mera bestående värde än kopparmyntet.
Det nya myntplakatet utkom den 4 Maj 1664 och innehöll hufvudsakligen, att till afhjelpande af den oreda, som i rikets myntväsende sig inrotat, i det kopparmyntet råkat i förakt, guld- och silfvermyntet stigit i värde samt köpenskap blifvit drifven med kopparmyntet, som i myckenhet utgått ur landet, så skulle för framtiden all slags handel eller kontrakt slutas på dukater eller riksdaler och silfvermynt, vid straff för den häremot bröt att hafva förverkat den summa, hvarom kontraheradt var, och dessutom dess fyrdubbla värde; och skulle dessa myntsorter, vid samma straff, utgifvas eller emottagas endast till de värden, som nu bestämdes, nemligen en dukat till 100 öre silfvermynt eller 250 öre kopparmynt; en riksdaler till 52 öre s. m. eller 130 k. m., i stället att den, enligt 1643 års myntordning, gälde 48 öre s. m. eller 120 öre k. m.; en korsdaler eller dess vederlike till 50 öre s. m.; en svensk silfverdaler till 32 och en mark till 8 öre s. m. Äldre kontrakt, stälda på kopparmynt, skulle betalas enligt dessa värden. Om någon hade försträckt guld- eller silfvermynt, men mottagit obligation å kopparmynt, var han skyldig att mottaga betalning i samma myntsort, som han utgifvit. Detsamma gälde om medel, som blifvit i banken insatta, så vidt de ej blifvit afskrifna eller transporterade och så framt ej obligationerna voro uttryckligen stälda på en viss myntsort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
