Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De senast eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgöra extraordinarie utlagor i likhet med svenska adeln, till hälften mot krono och skatte, men med frihet för veckodagsgodsen. Ständerna hade ej kunnat finna någon passande ersättning att erbjuda för lilla tullen oeh accisen, utan önskade, att denna fråga måtte uppskjutas till en allmän riksdag och att taxan emellertid måtte, om möjligt, nedsättas efter varornas pris i orterna.
De vigtigaste frukterna af 1659 års landtdag voro således, att de tre landskapens ständer förklarade sig villiga att deltaga i den förestående granskningen af allmänna lagen och kyrkoordningen, hvarigenom likformigheten i dessa hänseenden borde mellan dem och det öfriga Sverige kunna åstadkommas, samt att deras adel åtog sig för sina utsockne bönder utskrifningar och bevillningar i likhet med den svenska adeln.
Regeringsombuden stannade sedermera ännu någon tid qvar i Malmö för att utfärda resolutioner å ständernas så väl som å korporationers och enskildes besvär, hvarefter de följande året fortsatte sin rundresa till de öfriga skånska och halländska städerna, för att afdöma besvär och ordna förhållandena.
Det nu anförda innefattar i korthet förmyndareregeringens åtgöranden i afseende å de nyvunna lardskapens allmänna angelägenheter och dessa landskaps närmare införlifvande med Sverige.
Med hänseende till sin förvaltning voro de indelade i två styrelseområden, af hvilka det ena omfattade Skåne, Halland och Bleking, under en gemensam generalguvernör, samt det andra Bohus län under en guvernör eller landshöfding, ehuru Harald Stake, som hufvudsakligen åt Sverige eröfrat och bibehållit detta landskap, synes under kriget erhållit titel af dess generalguvernör och äfven sedermera bibehållit denna titel.
Generalguvernören hade en ganska omfattande myndighet, förenande både den civila och den militära, brefvexlade med regeringen och kollegierna, erhöll af dem föreskrifter, underrättade dem om landskapens förhållanden och behof, hade inseende öfver kronans rättigheter och egendom, vakade öfver rättvisans handhafvande och domars verkställande samt hade befälet öfver allt krigsfolket och alla fästningarna, äfvensom inseendet öfver arbetena å dessa.
Den förste svenske generalguvernören öfver Skåne, Halland och Bleking var riksrådet och fältmarskalken grefve Gustaf Otto Stenbock, redan 1658 utnämnd af Carl Gustaf. Han gjorde sig under utöfningen af denna befattning aktad och omtyckt, sökte på allt sätt mildra det tryckande af de bördor svenska regeringen nödgades ålägga sina nya undersåtar så väl som de gamla, beifrade med allvar allt öfvervåld och alla prejerier från krigsfolkets sida, var alltid tillgänglig för hvem som helst samt berömdes af landskapens ombud vid 1664 års riksdag, att han »höll hand öfver ordning och rättvisa och att alla besvär hade genom hans rättrådiga försigtighet och sorgfällighet blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
